Techmiljardärernas luftslott … … eller vägen till ett framtida lyckorike?
Av Anna Davour
Filosofi
Om du ställs inför möjligheten att rädda ett barns liv måste du göra det, skulle många säga. Men om du måste välja mellan att rädda ett barn i dag eller att rädda en miljon barn om tusen år, vad skulle du göra då?
Den sortens frågor ställs på sin spets inom longtermismen, en filosofisk strömning med ambitioner att skapa en god framtid i det riktigt långa loppet – därav namnet – men som skapat debatt långt utanför filosofernas kretsar och ända till Aftonbladets kultursida. Något som gör longtermismen till mer än ett ämne för akademiska seminarier är att den utvecklats i miljöer som stöds ekonomiskt av techmiljardärer som Elon Musk och Skype-grundaren Jaan Tallin.
Longtermismen har vuxit fram ur effektiv altruism-rörelsen, som utvärderar filantropiska insatser för att optimera möjligheterna för individer att göra världen bättre. Men samtidigt som longtermismen bottnar i ambitionen att hjälpa människor tycks den kunna leda till kontroversiella slutsatser: Kan det vara rätt att offra ett barn som behöver hjälp här och nu för att i stället skapa förutsättningar för att många fler barn ska få leva långt in i framtiden?
ORDET LONGTERMISM MYNTADES omkring 2017 av två nyckelpersoner inom effektiv altruism, filosoferna William MacAskill och Toby Ord vid University of Oxford. William MacAskill har definierat longtermism som synsättet att en av de viktigaste moraliska prioriteringarna i vår tid är att påverka framtiden i positiv riktning. Man kan säga att longtermismen ger framtiden mycket högre prioritet än vad som annars är brukligt. William MacAskill har också tillsammans med filosofen Hilary Greaves formulerat en starkare variant som kallas strong longtermism och som säger att den långsiktiga framtiden rentav är den allra viktigaste frågan.
Synsättet bygger på resonemang om framtidens enorma värde och potential.
– Om man bara antar någonting ganska modest, att vi människor överlever ungefär som vilken däggdjursart som helst i ungefär en miljon år – även om du inte antar en jättepopulation så betyder det att det finns många fler framtida liv än det har funnits i det förflutna, eller nu, säger Anders Sandberg, forskare vid Future of humanity institute inom samma fakultet på Oxfords universitet där William MacAskill och Toby Ord är verksamma.
Framtidens liv är lika verkliga som våra, resonerar filosoferna, även om vi inte kan se dem eller känna till något om dem. Då blir det en moralisk skyldighet att se till att dessa l
