Varför ljuger vi? hur slutar jag scrolla? och hur hjälper man ett barn med separationsångest? du ställer frågan, vi finner svaret!

12 min läsning

Varför ljuger vi? Hur slutar jag scrolla? Och hur hjälper man ett barn med separationsångest? Du ställer frågan, vi finner svaret!

→ VAD UNDRAR DU ÖVER? Fråga en psykolog: www.psykologiguiden.se

Min släkting ljuger om allt

Att ljuga är helt normalt, det gör vi alla som en del i det sociala samspelet.
illustration Istockphoto

Jag har en släkting som sedan barndomen hittat på osanna historier. Nu är hon snart fyrtio år och levererar fortfarande osanna berättelser, nu på sociala medier där hon påbörjar och avslutar fejkade konton i det oändliga. Allt är mycket flott. Det är stora villor, höga vinster, bilar, motorcyklar, märkvärdiga släktingar och fantastiska romanser. Inget av detta är sant. Eftersom jag vet det så brukar hon blocka mig, men ibland glömmer hon bort det. Jag har då märkt att hon blandar in mig i sina påhittade historier, vilket känns väldigt obehagligt.

Vi ses inte ofta och jag kan för det mesta hålla henne på avstånd. Jag är väl feg men det känns pinsamt att konfrontera henne med hennes osanningar, men eftersom hon ibland blandar in mig i sina lögner känner jag att jag måste dra en gräns. Varför gör hon så här och hur ska jag prata med henne om detta?

! Att berätta osanningar, att ljuga, ingår som en naturlig del i mänskligt samspel. Vi ljuger bland annat för att undvika obehagligheter, för att uppnå vinster, för att framhäva oss själva och kanske för att skydda andra. Detta är helt normalt. Utan osanna historier och lögner skulle tillvaron ibland bli outhärdlig och ohanterlig. De flesta av oss vet detta och accepterar därför viss grad av osanningar i relationer till andra.

Men du beskriver något som går utöver det vanliga. Du beskriver en släkting som alltsedan barndomen har berättat osanna historier på ett raffinerat sätt som drabbar andra personer. Detta är naturligtvis något som de allra flesta, liksom du själv, reagerar på och finner oacceptabelt. De flesta skulle kanske reagera med ilska, avståndstagande eller konfrontation.

Din fråga innehåller vad jag förstår oro för egen del men också omtanke och oro för din släkting. Du undrar varför hon gör så här och hur du ska kunna prata med henne om detta. Du skriver också att det känns pinsamt att konfrontera henne med hennes osanningar och du antyder att detta skulle tyda på feghet från din sida.

Det går inte att säga vad som ligger bakom din släktings beteende utan att ha pratat med henne personligen. Kanske rör det sig om låg självkänsla som hon försöker

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar