Maja trodde på ödet, det var det ingen tvekan om. Men kunde det här verkligen stämma …?
AV: LISE ANDERSSON ILL: SHUTTERSTOCK/TT
5 MIN-NOVELLEN
Det rasslade av porslin och Maja kände hur svetten pärlade sig i pannan. Hon hade haft fullt upp hela förmiddagen med att både stå i kassan och plocka porslin. En av servitriserna hade ringt in sjuk och de var nu en man kort. Maja, som vanligtvis bara stod i kassan, fick springa stafett mellan kassan och borden. De hade alltid mycket folk på Café Lind på lördagarna, men i dag var det helt packat med folk. Det var löningslördag och många passade på att ge sig ut på stan och ta en paus med en fika på Café Lind.
Maja torkade svetten från pannan medan hon log ursäktande mot nästa kund som stod i tur att beställa. Det var han. Mannen med de isblå ögonen. Den mystiske främlingen som alltid dök upp varje lördag vid samma tid för att ta sig en kaffe och räksmörgås. Han log skälmskt emot henne och Maja kände hur hennes redan stressade kropp och själ speedade upp ännu mer.
– Du ... välkommen! Vad önskar ni beställa?
– Det vanliga, du vet nog, sa han med sin mörka basröst och Majas hjärta var som en eldbomb i bröstet på henne.
Hon var hemligt förälskad i den mystiske mörklockige mannen med de isblå ögonen och det bländande leendet. Maja log och kände hur tiden stod stilla. De hade setts varje lördag i över en månads tid. Han log alltid mot henne med en speciell glimt i ögonen. Nu var hon paralyserad och stakade fram orden.
– Kaffe och en räksmörgås, eller hur?
Svetten ökade i styrka och hon tänkte att hon måste se hemsk ut efter förmiddagens stress. Men han bara log lugnt och nickade.
– Du vet vad jag tycker om, sa han och tog upp sin exklusiva plånbok i brunt läder.
Maja kände hur kinderna hettade och slog snabbt in summan så han fick dra sitt kort.
– Vi bjuder på en kaka i dag eftersom det är lite långa köer. Vilken vill du ha?
Han tittade på alla kakfaten och pekade på en mazarin.
– En mazarin.
Maja la till en mazarin på hans tallrik.
– Varsågod.
– Det var mycket folk i dag. Finns det något ledigt bord?
– Det finns ett fönsterbord.
Han nickade och gick iväg. Samma magnetism varje gång. Maja kände sig som en förälskad tonåring. Vad hände med henne när han kom in? Den mystiske främlingen. Nu stod hon med darrande fingrar och försökte samla sig för nästa kund.
Maja var inte den som fick översvallande känslor för okända män, men
