Louise var i chock. Anya hade lurat henne och hånat deras vänskap. Nu uppträdde hon dessutom hotfullt och sa att Louise skulle hamna i fängelse om hon inte lämnade tillbaka målningen värd miljontals dollar.
Roman av Lea Madsen Illustration: Peter Michael Ard
AVSNITT 4 AV 4
Åsynen av Anya och Nicolas i den svarta bilen där ute kom inte bara som en chock för Louise. Den förändrade allt och fick henne att reagera instinktivt. Så istället för att lämna ifrån sig tavlan ställde hon sig upp och pekade på mannen som nyss hade räckt henne sin mobil. Med så hög röst att alla i kaféet kunde höra henne utbrast hon:
– Du måste gå nu! Och du får inte mammas tavla. Det är det enda som betyder något för mig.
Allas blickar var nu riktade mot mannen som gjorde ett försök att skratta. Efter ett par sekunder insåg han sitt nederlag och reste sig från stolen. Han böjde sig fram mot Louise och väste i hennes öra:
– Jag hoppas att du har koll på vilka krafter du utmanar.
Sedan lämnade han kaféet. När han gått försökte Louise få pulsen under kontroll. Hon skickade ett kortfattat sms till Jakob med namnet på kaféet dit hon sökt sin tillflykt. Hon skulle inte kunna förklara något av allt detta över telefonen, mitt i en lokal där hon precis dragit till sig så stor uppmärksamhet. Å andra sidan kunde hon inte lämna platsen, för just nu var det uppmärksamheten från de andra kunderna som garanterade hennes säkerhet.
Jakob kom några minuter senare och ömheten i hans ögon när hans blick föll på Louise, fick henne nästan att brista i gråt. Hon reste sig upp och slog armarna om hans hals.
– Tack, Jakob, viskade hon.
Med sänkt röst berättade hon vad som hänt. Han stirrade mållös på henne.
– Vi måste ut härifrån och hitta ett ställe där vi kan prata ostört, sa han då han hämtat sig något. Och göra upp en plan. Louise ... nu måste vi kontakta polisen. Jag har ett barn att fostra upp och vill inte sätta mitt liv på spel.
Hon nickade.
– Kan vi inte bara stanna här?
– Nej, för om tavlan verkligen är så värdefull som du påstår, kommer de snart att ta till alla medel för att få tag i den. Och här är vi ju fyllt synliga.
Jakob gick bort till disken och överlade med en av de anställda. När han kom tillbaka hade han en möjlig lösning på hur de skulle kunna ta sig ut obemärkt. Den anställde förde dem genom en bakdörr och ner till en källare. Där låste han
