Annie har har sagt upp sig från sitt trygga, men tråkiga, jobb i hemtjänsten och vill förverkliga sin dröm att sälja underkläder. För pengar som skulle ha gått till en sommarstuga har hon spontanköpt en gammal buss. Ska hon våga ge sig ut på vägarna med en bh-buss? Lillasyster Fia stöttar henne, men förhållandet med Mårten knakar – och hur mår sonen Simon egentligen? Han har hastigt flyttat hem igen och är mest bara tyst. Annie behöver tid att tänka.
AV KARIN JANSSON FOTO: TT, MIDJOURNEY
Avsnitt 3 av 12
Det brusar i huvudet. Mårten har rätt.
– Vore det inte bra för dig att byta jobb till något mer lätthanterligt? Kanske administration? Jag såg till exempel att det finns lediga tjänster ute som färdtjänsthandläggare, då sitter man ju bara och pratar i telefon.
– Har du kollat på platsannonser åt mig?
– Ja. Lite grann.
Ögonen kliar av trötthet. Helst skulle jag vilja glida av stolen och lägga mig och sova en stund på trasmattan, vävd av Mårtens händiga mamma. Men jag gör inte det. Ibland måste man kämpa för att nå sin happiness, som Vivvi MacLaren hade sagt. Och nu är det hennes röst jag hör, hon som säger åt mig att jag inte kan ge upp så lätt.
– Jag vet att det låter jättekonstigt, säger jag, så sakligt jag förmår, även om en del av mig bara vill skrika ”men fattar du ingenting?!” och smälla i en dörr.
– Men det är något med den här idén som gör mig lite glad. Och jag har inte känt mig glad på jättelänge. – Så jag gör dig inte glad?
– Det är klart du gör. Men det kanske är som för dig med kören? Du ser alltid så lycklig ut när du varit där.
– Kan du inte hitta någon hobby då, som gör dig på bättre humör? Jag vet inte om jag tror på den här idén, om jag ska vara ärlig. Handlar folk inte sina kläder på nätet i dag?
Hans ord landar som tunga stenar i min mage. På något sätt lyckas jag ändå dra ett djupt andetag och hitta en ny vinkel på problemet.
– Vad är sagt om stugan då?
– Jag ringde Wennbergs i går. De vill ses i slutet av juli och skriva.
– Okej? Så de vill inte sälja nu direkt?
Mårten reser sig och hämtar sitt lilla anteckningsblock, där han skriver ner viktiga saker. Han bläddrar upp en sida.
– Nej. Det lät inte så. Jättetråkigt, jag hade verkligen sett fram emot att vara i stugan på semestern.
– Okej. Men då är det väl ingen brådska med stugpengarna?
Mårten sätter armarna i kors o
