Tomas Ek Chefredaktör
Ju äldre jag blir, desto mer förbannad blir jag! Jag märker det. Jag känner mig som endera Statler eller Waldorf i Mupparna. Ni vet, de allt annat än polerade äldre herrarna uppe på balkongen.
Men ilskan, vill jag tro, kommer med erfarenhet och klarsynthet över sådant som inte fungerar som det borde. Sådana saker finns det gott om i åkeribranschen. Svenska åkerier har fått lära sig att leva med orättvisor och snedvriden konkurrens under årtionden.
Ett sådant exempel är trängselskatten i våra storstäder. Svenska åkerier debiteras med automatik och påläggs skyhöga påminnelseavgifter om de, hemska tanke, skulle missa att betala i tid.
Ägare till utlandsregistrerade lastbilar slipper många gånger undan helt. Det vill säga, de blir inte ens debiterade. I över 50 procent av de fall vi tittat på, faktiskt. En häpnadsväckande siffra!
Konstigt nog verkar vi i detta land ha en förkärlek för att straffa våra egna till förmån för utländska aktörer. Jag undrar bara: Varför?
Varje dag är du och jag beroende av en väl fungerande transportapparat. Nyligen genomförde Sveriges Åkeriföretag tillsammans med motsvarande branschorganisationer i de nordiska länderna en enkät bland sina medlemsföretag. Syftet var att få information inför arbetet med rastplatser, omkopplingsplatser samt parkeringsplatser för yrkesmässig tung godstrafik på väg.
Svaren visar på ett akut behov av åtgärder inom i princip alla områden. Det finns ett skriande behov av fler platser att stå
