Äntligen! skulle han kunna hojta. Efter 50 år i bilbyggarsvängen har Olle Thorslund slutligen byggt sig en 32:a Roadster. Det är finlir, krom och ett noga balanserat stuk. Men resan till målet blev mödosam med krockad kaross och sned ram. – Jag lever fortfarande kvar i 1980-talet, säger den gamle SSRA-ordföranden.
TEXT & FOTO: BENGT ARONSSON
Olle Thorslund och undertecknad har känt varandra i över 50 år. Vi gick i samma klass i bilmekarskolan på Lidingö. Det var goda år runt 1967-1968. Vi fick skruva med våra egna och kompisars bilar.
Olle lagade sin farsas Studebaker Silver Hawk -58 och jag pulade med min Ford 46:a. Vi läste Hot Rod Magazine och gick på alla Hot Rod Shows i Marmorhallarna. Inflyttningskvällen gällde, då var alla där.
Som 14-åring hade jag köpt mitt första nummer av Hot Rod Magazine i april 1963 med det i dag ikoniska omslaget som visar Tom McMullens flamlackade 32:a highboy med kompressormatad 327:a och Moon-tank framför grillen.
McMullans 32:a skulle bli en förebild inte bara för mig utan för en hel generation hot rod-byggare. Allt var rätt: den droppade, hålborrade och kromade axeln, flammorna, pinstripingen av Ed Roth och Quick-Change-axeln där bak.
SVENSKA PIONJÄRER
Som alla andra före detta moppeåkare drömde vi om att hitta en 32:a Roadster undanstoppad i någon lada. Men i slutet av 60-talet fanns det inga kvar. Generationen före oss, Gamen, Junken och deras polare, fick redan i början av 60-talet åka till Norge och Danmark för att hitta 32:or.
Det var bara pionjärerna på 50-talet som fortfarande kunde hitta öppna ”Deuces” made by Ford Motor Company till salu inom landets gränser. Då, när Lennart Djurberg och gänget var ute och snokade, var 32:orna inte heller mer än 25 år gamla och fortfarande i skapligt skick.
OLLES 49:A
Nu är det mer än 90 år sedan Ford
