Under coronapandemin förändrades plötsligt sättet vi hälsade på. Nu är restriktionerna historia. Men pandemins syn på kramar och handslag gör ändå avtryck i dagens hälsningar.
Av JENNY NILSSON OCH SUSANNE NYLUND SKOG Illustration JENS MAGNUSSON
M ÄNNISKORS kommunikativa beteende förändras ständigt. Jämför vi med våra egna föräldrar har vi slutat med en hel del av deras sätt att göra saker och börjat med andra helt nya. Det här gäller inte minst hur vi hälsar på varandra. Över tiden smyger sig nya hälsningsbeteenden in – både i valet av hälsningsord och om och hur vi bugar, niger, kramar, kindpussar eller skakar hand med olika människor vi möter.
I vanliga fall tar sådana förändringar tid – språkliga och beteendemässiga förändringar går inte över en natt utan stegvis under många år. Det går alltså inte att säkert tidsbestämma precis när svenskar slutade buga och började kramas. Men när covid-19 fick fäste i Sverige i mars 2020 innebar nya rekommendationer och restriktioner att en del hälsningsbeteenden var tvungna att justeras snabbt. Före pandemins utbrott var kramen den vanligaste hälsningen vänner emellan, och nya bekanta tog varandra i hand. När kroppskontakten minskade tvingades hälsningsbeteendet att förändras på mycket kortare tid än vad som är det vanliga. I princip från en vecka till nästa undveks kroppskontakt, även i nära relationer, och kramen och handslaget var inte längre det naturliga sättet att hälsa på.
Men hur blev det sedan? Har vi förändrat våra hälsningsmönster som en följd av pandemin? Med hjälp av tre enkäter på Institutet för språk och folkminnens webbplats (en före, en under och en efter pandemirestriktionerna) har vi undersökt hur hälsande i olika situationer kan gå till och om pandemin påverkat inställningen till kramar och handslag.
DEN FÖRSTA webbenkäten vi genomförde handlade om hälsningsbeteende i Sverige och besvarades av ungefär 450 personer i åldern 12–82 år under 2016, alltså före pandemin. I enkäten ombads personer rapportera hur de gör i valet av olika hälsningsord (till exempel god dag, hej, hejsan och tjena) och kroppsliga hälsningar (kindpussar, kramar och handslag) i olika situationer – i nära relationer, med nya bekanta, med chefer och kollegor. Alla som svarade ombads också att komma med egna reflektioner kring sitt eget och andras hälsande.
De som svarade använde en rad olika hälsningsord till närstående (till exempel hallå, tja, tjenare) även om hej var det vanligaste. Personer de var m
