Läsarnas berättelser är några av Söndags mest älskade inslag. Här publicerar vi ett urval av de mest populära genom åren. Alla som berättar är anonyma.
Vårspecial!
Efter 24 år stod Helena i hallen och sa att hon ville skiljas.
Jag hade precis kommit hem från jobbet och hade fortfarande arbetskläderna på mig. Man får nog säga att jag fick en chock. Jag tyckte att vi hade det ganska bra, men det tyckte inte Helena. Hon hade tråkigt med mig, sa hon. Helena ville resa, åka på solsemester och weekendresor. Hon ville shoppa, ta ett glas vin i stan, gå på bio och fika. Själv ville jag bara sitta hemma, påstod hon.
Enligt henne var vi för olika, och det kunde jag förvisso hålla med om. Jag gillade inte shopping, men att säga att jag aldrig gjorde någonting stämde inte. På helgerna gillade jag att packa ryggsäcken och ge mig ut i skogen.
Jag tyckte om att jaga och åka ut med snurran och fiska i sjön. Hemma snickrade jag; jag byggde altaner, pergola, en damm och ett litet lusthus på berget. Jag trivdes med att pyssla i trädgården och ta en kaffe i bersån. Jag hade trott att Helena också tyckte om det, men hon var rastlös sa hon.
Ett halvår tidigare hade yngste sonen flyttat och nu fanns det inte längre något som höll henne kvar, menade hon.
Det blev tomt när Helena flyttade till en lägenhet i stan. Men det var ingenting jag kunde göra något åt. De sista åren hade hon hållit sig mycket borta, så jag hade delvis vant mig av med henne redan. Hemma sysselsatte jag mig som vanligt, i ett gammalt hus finns alltid saker att göra. Men glädjen fanns inte riktigt där längre.
Då och då bjöd våra gamla vänner hem mig på middag, men jag isolerade mig en del. I alla år var det Helena som hållit i gång umgänget med våra kompisar. Jag hängde på, men hade inte samma behov av att träffa dem som hon.
Däremot hade jag alltid gillat att sticka i väg på fiskeresor med några av killarna på VVS -firman där jag jobbade. Nu blev det mycket flugfiske efter öring när Helena inte längre klagade över att jag minsann kunde göra egna resor, men aldrig några med henne.
På ett sätt var det skönt att hon var borta. Det slog mig att hon aldrig hade varit riktigt nöjd med mig. Hon tyckte att jag hade fått kagge, klädde mig gubbigt och inte köpte några presenter. Att jag hade byggt lusthuset
