Lugnet där vindarna viner

9 min läsning

Det går att skapa lugn trots ständig blåst. Med smart planering och proffsets växtval har trädgårdsarkitekten Mona Wembling bäddat in sitt drömhus i en stilla frodig trädgård.

TEXT ANETTE FRENNESSEN FOTO PERNILLA WÄSTBERG

Det finns många sätt att hejda vindens framfart – kraften mattas av allt eftersom den möter grinden, häckar, buskar och trädkronor. Inne i trädgården blir det lugnt.

När vi går ur bilen är det nästan alldeles tyst. Det enda som hörs är vindens sus över fälten och bladen som rasslar i buskage och lövverk. Vid horisonten ser vi Östersjön som glittrar och vågorna som rullar in mot land i en ständig rörelse. Vi är så långt söderut man kan komma i Sverige, där hav möter land, där vinden sveper över nejden – vissa dagar med milda fläktar, andra dagar som ett rytande odjur. Men även när det sägs vara vindstilla är det aldrig helt lugnt.

– Vi flyttade hit från Malmö för 30 år sedan, berättar Mona Wembling. Här möttes vi av mycket öppna jordytor, men det som avgjorde var alla hundratals självsådda penséer som växte överallt. Då blev vi förtjusta och kunde inte motstå att köpa.

Vi kliver in bakom planket och möts av en frodig växtlighet, nästan som i sagans värld där Törnrosas häckar växte sig kämpahöga. Ett gäng hönor och en tupp sprätter i gruset och småtjattrar med varandra, allt medan de spankulerar vidare på gångarna.

Här har Mona och Anders boat in sig och fått bukt med vinden. Här finns flera olika sittplatser att välja på – några i lä, på andra ställen i trädgården finns det hörn där det i stället gärna får fläkta lite när sommardagarna är extra varma.

– De första 2–3 åren förundrades vi över snöstormarna, att det kunde bli så mycket snö i Skåne. Drivor som kunde bli flera meter höga! De knäckte faktiskt spireahäcken och några äppelträd. Och vindkraften var så våldsam, den tog oss verkligen med storm, minns Mona.

ATT TÄMJA VINDEN har varit en utmaning. Det gällde att få till ett klimat i trädgården så att det gick att vistas här ute och att växterna inte skulle blåsa sönder totalt. Och vad kan väl vara bättre än en landskapsartikekt att ta sig an denna uppgift? Jo, två landskapsarkitekter. Både Mona och Anders är utbildade på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp, där de gick i samma klass.

– Det är inte alltid bra att båda vet och kan så mycket, eller att vi har så mycket vilja båda två. Det har varit mycket diskussioner genom




Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar