”morrade och kastade sig i kopplet…”

4 min läsning
Odisciplinerad.”Hunden drog i kopplet och det var knappt att Eva kunde hålla emot.”
FOTO: ADOBE STOCK

Så fort jag ringde på dörrklockan till min väninna Eva började skällandet och gapandet. Ytterdörren pressades upp av ett brett huvud med vidöppna käftar: Väninnans hund. En stor blandrashane med små ögon och fladdriga läppar som ofta dreglade. Trots att jag var beredd tappade jag nästan balansen när han hoppade upp på mig. Varje gång gjorde sig den gamla hundrädslan påmind och jag ryggade tillbaka och hjärtat åkte upp i halsgropen. Om sanningen ska fram så gillade jag inte hundar.

”Bosse blir så glad när du kommer! Han vill bara hälsa”, sa Eva om sin ouppfostrade hund.

Eva hade tagit över Bosse från sin dotter, som spontanköpt den på Blocket under pandemin. Dottern var småbarnsmamma, bodde inne i stan och hade aldrig haft hund förut. Hennes tanke var att skaffa sig en sportigare livsstil där hon skulle vistas mer utomhus med barnen. Det gick så där.

Eva hade berättat att dottern gett sig ut i skogen med hela familjen. För att Bosse skulle få ha lite kul släppte de honom lös. Bosse rymde direkt och var sedan borta i tre timmar.

Efter fyra, fem skogsutflykter vägrade barnen följa med. Eva trodde att dottern innerst inne tyckte det var skönt. Hon var ingen friluftstjej och skulle nog aldrig bli det heller. Värre blev det för Bosse, som nu fick nöja sig med korta promenader runt kvarteret. Det passade inte Bosse, som verkade ha betydligt större behov av rörelse och stimulans än så.

Eva berättade att Bosse blev allt svårare att hantera i dotterns lägenhet. Han klarade inte att vara ensam och varje gång han var det tjöt han i timmar. Desto mer gillade han att tugga på saker, gärna skor från hallen.

Till slut blevdet ohållbart och dottern frågade sin mamma om hon kunde ta över Bosse. Eva, som är pensionär och bor i radhus, tyckte det var en bra idé. Det tyckte inte jag, men jag sa ingenting. Efter att ha känt Eva i 48 år visste jag att hon inte var någon hundmänniska. Däremot hade hon ett stort hjärta, som klappade för både barn och djur i nöd. Sagt och gjort, Bosse flyttade in. Eva förälskade sig snabbt i hunden, men någon pli på honom hade hon inte.

Det här påverkade även vår relation. Våra sköna promenader, som vi ägnat oss åt ända sedan barnen var små, var inte längre någon njutning när Bosse skulle följa med. Hunden drog i kopplet och det var

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar