Johan Widebro älskar Saab och har flera stycken. Intresset började tidigt och har inte avtagit med åldern. Tvärtom. När han var liten grabb fanns det en Saab 900 Turbo i familjens ägo, som 18-åring tog han över den och körde den ett gäng år. Sedan såldes Saaben. Saknaden blev dock för stor. Nu har den hittat hem igen.
TEXT: MATTIAS LARSSON FOTO: JOHAN WIDEBRO
GARAGELIV
Johan Widebro väntar ivrigt vid fönstret hemma i Storuman. Det är soligt ute. Pappa Mats ska komma hem med en ”ny” bil. En Saab 900 Turbo. Det går att ta på spänningen i luften.
– Pappa tutade och svängde in på gården. Jag minns doften när jag satte mig i bilen, skyddsplasten hängde kvar på innerdörrarna i baksätet. Det var aldrig använt. Jag var sju år och året var 1986.
Saaben hade plockats ut året innan av en direktör i Stockholm och endast rullat 2.500 mil sedan dess.
En Saab 900 Turbo 85, vinröd metallic med taklucka, komfortpaket, ljus plyschklädsel och elhissar.
– Vi hade bilen under hela min uppväxt och när jag var 18 år tog jag över den och körde den tills jag var 27. Den vårdades ömt, även om den naturligtvis slets under många år. Sedan sålde vi den, med 38.000 mil på mätaren. Bilen hamnade till slut hos en Saab-entusiast utanför Umeå.
När Johan skulle fylla 40 år frågade hans dåvarande fru vad han önskade sig. Han önskade sig bara en sak, den gamla Saaben!
– När dagen var kommen stod bilen i garaget som 40-årspresent till mig. Hon hade sökt upp den och fått köpa loss den. Den var då mer eller mindre ett rostigt vrak och hade stått på EU-pallar i skogen. 50.000 mil stod mätaren på.
Länken till barndomen
Nu är karossen rostlagad från grunden och nylackad. Precis allt är bortskruvat, varenda skruv. Färgen kanske i folkmun kallas för vinrödmetallic men har Saabs färgkod 120G.
Johan har demonterat hela
