Min gamla Ford 33:a utvecklade en förflyttning av hypoidoljan i diffhuset till växellådan, detta är möjligt då Ford hade skjutande bakaxel från 1911-1948.
TEXT & FOTO: LARS BRANDOW
Bakaxelns drivkraft verkar direkt från bakgaveln på växellådan via ett rör som kardanstången löper i, varföranvändeFord denna lösning så länge? Troligen för att Henry Ford var en envis person.
I vilket fall som helst så märkte jag att efter ett hundratal mil sjönk nivån i diffhuset och växellådan fylldes med olja och utvecklade ett litet oljedropp.
Nu är det inte ovanligt att gamla Fordar markerar revir, så jag var inte så oroad. Men till slut kom jag bara runt 20 mil innan det var dags att fylla på i diffen och tappa ut lite olja ur växellådan. En koll av bakaxeln visade att pinjonglagret var väldigt glapp, så en ”ny” begagnad 33-34-axel införskaffades och monterades.
Nu var det så att den axeln var till en bil med fyrcylindrig motor. Och då fyran har större cylinderdiameter är den motorn längre än V8:an.
Detta har Ford löst genom ett vändbart växellådsfäste och olika längd på kardanröret. Så jag var tvungen att återanvända mitt V8-kardanrör, döm om min förvåning när problemet kvarstod.
Efter att ha pratat lite om det på interwebben så fick jag frågan ”Har du bytt packboxen i kardanröret?” mitt svar var ”nej” jag visste inte att det fanns en packbox där. Det gjorde det! Efter att ha googlat lite visste jag var den satt och hur man skulle göra för att byta den.
Nu är det så att samma packbox sitter i axelstrutarna, så jag hade ett par extra packboxar hemma på hyllan. Dock sitter den bakom hastighetsmätardrivningen och bakom den sitter ett rullager med en lagerbussning för kardanstången, sen sitter packboxen där. Så det är lite plock innan man kan byta packboxen. Men är du intresserad så gjorde jag så här!
Ordningen är återställd nu och jag har kört några hundra mil utan oljepåfyllningsproblem i diffen. Så ännu en gång är det bevisat att gamla bilar behöver service och underhåll.
