Jag tänkte nu dör jag!

7 min läsning

Annika Lahti var en hårsmån från att bli mördad. Utan att hon visste om det var hon en av tio namn på en lista över personer som förövaren ville ta livet av. – Jag hade tur som överlevde, säger Annika Lahti.

BERÄTTAT FÖR ANNA OLOFSSON FOTO: SUSANNE LINDHOLM, POLISEN

NÄR ANNIKA ÖPPNADE DÖRREN BLEV HON KNIVHUGGEN

Annika satt hemma och tittade på tv när det knackade på dörren. När hon öppnade blev överfallen och attackerad av en kvinna som hon då var förvaltare åt.

Det är en lugn och sansad Annika som sitter hemma vid köksbordet i Piteå och tittar på tidningsklipp som berör händelsen 2020. Kvällen då livet tog en oanad vändning för Annika, och händelsen som höll på att kosta henne livet.

Hon – en rutinerad kriminaljournalist – vem hade kunnat ana att hon skulle utsättas för ett mordförsök?

– Inte jag i alla fall. Jag hade precis gått i pension från mitt jobb på Piteå-Tidningen och skulle njuta av livet. Inte trodde jag att det skulle börja på det sättet.

Annika hade sedan 2019 varit förvaltare åt en kvinna. När hon tog sig an uppdraget var det ingen som berättade något om kvinnans bakgrund. Saker och ting kom i stället fram allt eftersom; dels när Annika började lära känna kvinnan, dels genom kvinnans sätt att vara och bete sig.

– Hon var extremt manipulativ och hade flera svåra diagnoser. Hon åkte in och ut från rättspsykiatrisk vård. Jag började förstå att hon var mer eller mindre farlig, utifrån hur personalen hanterade henne Annika signalerade under senhösten 2019 att hon ville kliva av uppdraget. Hon meddelade Piteå Kommun, men de hittade ingen ny förvaltare till kvinnan som under sitt liv hunnit avverka ett flertal.

– Det var så mycket som inte kändes rätt – och jag ville verkligen kliva av – men jag sa ändå att jag skulle ställa upp tills de hade hittat en ersättare. Tänk om jag då hade vetat vad som skulle bli konsekvenserna av det beslutet!

Knackade på dörren

Det har gått fyra år sedan mordförsöket, men det är först nu som Annika verkligen kan ta in vad hon har varit med om. Det är inte långt ifrån att tårarna bryter igenom när hon berättar om händelsen.

– Jag inser att jag hade kunnat vara död och det är smärtsamt. Länge förträngde jag det jobbiga, nästan som att jag stängde av. Men i dag är jag glad att jag lever, säger Annika.

Det var den 13 mars 2020 som Annika satt hemma och tittade på tv. Plötsligt knackade det p

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar