Majbrasan värme Louise och hon stirrade in i lågorna. Hon kom plötsligt att tänka på valborg det året hon var 14 år.
AV: EMMA SUNDBERG ILL: TT/SHUTTERSTOCK
NOVELL
Den stora brasan i mitten av fotbollsplanen spred en skön värme och alla som hade samlats trängde ihop sig för att ta del av den. Elden knastrade och lågorna kastade glitter upp i luften. I utkanterna av planen fanns diverse stånd som sålde godis och lotter. Någon spelade dragspel och en bit bort förberedde sig kören på att sjunga.
”Vintern rasat ut bland våra fjällar …” nynnade Louise för sig själv och log när hon såg alla glada små barn som sprang omkring med popcorn och godispåsar. Här hade hon själv tillbringat 30 april så gott som varje år fram till tonåren.
Efter det hade hon varit så upptagen av sina intressen och valborg firades allt som oftast på något fotbollsläger. Men nu var cirkeln sluten när hon stod här igen och såg fram emot att hälsa våren välkommen.
Louise kände nu att hon hade tagit på en alldeles för tunn kappa, men det hörde liksom till. Efter en lång vinter var hon så trött på den otympliga dunjackan att det var värt att frysa lite. Nu var våren ändå på väg, blommorna började titta fram och valborg var som en markering att det vände mot ljusare tider.
Mamma knuffade henne skämtsamt i sidan:
– Du vet väl att valborg är en kväll för mirakel? Vad som helst kan hända nu!
Louise skrattade.
– Jaså minsann. Jag trodde det var en kväll för studenter att gå ut och festa.
Hon var nöjd med att omskola sig till sjuksköterska men studentlivet och kurskamraternas valborgsfirande kände hon sig alldeles för gammal för att delta i. I stället hade hon passat på att lämna studentstaden och kursböckerna över helgen och åkt hem för att umgås med föräldrarna. De skulle ta promenader med familjens lilla hund och äta långsamma middagar tillsammans.
– Nej då, fortsatte mamma nu. Du skriver en önskan på en lapp och kastar in i elden, sedan är det bara att vänta.
Hon grävde i handväskan och fiskade upp en penna och sitt lilla block där hon brukade skriva inköpslistor. Hon tittade på Louise med ett finurligt leende och skrev själv några rader. Sedan vek hon snabbt ihop lappen, rev av en bit papper till Louise och räckte över pennan.
– Så där ja! Det måste vara hemligt. Skriv nu innan du hinner tänka efter. Önskningen ska komma från hjärtat.
Louise spelade med och rynkade pannan s
