Det är en otrolig frihetskänslaatt sluta jämföra sig

Malin kämpade mot ätstörningar i många år

Malin Olrud har så länge hon kan minnas haft dålig självkänsla. Hon har jämfört sig med andra som hon upplevde var både snyggare och smartare. Hon kände sig i många år som en uppgiven betraktare, med ett växande kaos inom sig, tills hon gick in i en ond spiral av ätstörningar.

– I jakten på att bli snygg, smal och att duga började jag kräkas upp maten som jag åt, fast jag hatade att kräkas, säger hon.

Redan i tredje klass började hon att jämföra sig med de andra flickorna. Under ton-åren blev det mer och mer tydligt att Malin inte mådde bra men hon höll det för sig själv.

– Tonåren var jobbiga, särskilt när kroppen började förändras. Jag utvecklades tidigt, vilket jag avskydde. Jag fick kommentarer om att min rumpa var stor, vilket den inte var. Men det blev min verklighet som jag hängde upp mig på.

Kände sig bedömd

Malin tyckte inte om att få uppmärksamhet och att synas. Att redovisa inför klassen var det värsta hon visste.

– Jag fick prestationsångest av att känna mig bedömd och analyserad. Jag såg ganska bra ut och jag tror att folk hade en felaktig bild av mig, som att jag skulle ta för mig mer och vara mer utåt, minns hon.

Timid och tillbakadragen försökte hon rätta sig in i ledet som ung kvinna. Hon minns att det kändes som att hon observerade på avstånd, de andra som levde sina liv. – Alla verkade så nöjda och självsäkra och hade koll på livet, jag tittade förundrat på och undrade vad det var för fel på mig?

Utåt sett var Malin en glad och positiv person, men inom henne pågick ett ständigt krig och en hård kamp, för att duga. Hon säger att hon gick som på tå, alltid på sin vakt, och inväntande kommentarer om sin kropp och hur hon betedde sig. Det var ett evigt jagande på att leva upp till allas, inklusive sina egna förväntningar.

– Det tog så mycket energi, men jag kände mig sällan trött och utmattad utan bara köttade på. D