Lotta och Markus är båda galna i gamla saker. De har fler drömmar än de har pengar, men de älskar också varandra och när man känner så kan mirakel hända.
LÅNGNOVELL AV: SARA LANGE SVENSK BEARB: SUSANNE LOLLING ILL: SHUTTERSTOCK/TT
Lotta hade alltid älskat antikviteter. Ända sedan hon var ung hade hon älskat att gå på loppis, men hon riktade aldrig in sig på att hitta saker från mer välkända formgivare. Eller rättare sagt, om hon hittade något så köpte hon det, men oftast köpte hon mer med hjärtat än med hjärnan. Sedan kunde hon sitta och titta på sakerna hon hade med sig hem i timmar.
Ibland hade hon köpt något för att det var i en viss färg som talade till hennes hjärta. Andra gånger kunde det vara något litet som helt enkelt kändes bra i handen. Det hände också att hon köpte möbler, i de flesta fall med avsikten att sälja dem vidare. Det fanns trots allt begränsningar för vad hennes lilla tvårummare rymde.
Lotta var inte utbildad i något som hade med antikviteter att göra, och även om hon brann för gamla saker så var hon inte säker på att hon verkligen ville arbeta med dem. I stället skaffade hon sig en bra och grundlig kontorsutbildning. Att sälja och köpa antikviteter blev en hobby.
När hon träffade mekanikern Markus föll hon pladask. Först och främst för att han var en varm person full av humor, men också lite för att han hade samma brinnande intresse för gamla saker som hon.
Markus hade en drömom att ha ett företag där han kunde sälja antikviteter och roliga loppisfynd. Lotta kunde lätt förstå honom, men hon hade inte samma dröm. Hon var rädd att en del av glädjen med att samla antikviteter skulle gå förlorad om hon genast skulle sälja dem vidare. Hon gick gärna och kände på och suktade efter en möbel eller en vas med ögonen innan hon sålde den.
Om det hela istället skulle handla om förtjänst, så skulle hon inte kunna förlora sig själv i njutningen på samma sätt. Markus förstod henne, men det fick honom ändå inte att släppa sin dröm.
Efter ett år tillsammans flyttade de ihop i Lottas lägenhet. Markus drömde fortfarande om att han en dag skulle kunna sluta med jobbet som mekaniker för att försörja sig som antikhandlare.
− Bara gör det! viskade Lotta, när de en natt låg tätt intill varandra och pratade om framtiden. Jag kommer att stötta dig. Jag har trots allt ett bra jobb på kontoret, och jag har inte för avsikt att ge upp det.
− Det finns en k
