CLEOPATRA & JULIUS CAESAR
Ann-Christin är trött på att dejta barnsliga män från kontaktannonser på internet. Hennes väninna har en bättre idé. Det är inte för inte som det kallas ”hundtricket”!
AV: CHRISTINA FREDIN ILL: SHUTTERSTOCK/TT, FREEPIK
Gunilla tog grimaserande en stor klunk av det heta teet och granskade sin bästa väninna Ann-Christin på andra sidan köksbordet.
Väninnan var djupt försjunken i en tidning men kände de granskade blickarna, tittade upp och ryckte frågande på axlarna.
– Men vad är det nu då? Sluta titta på mig så där! Jag är helt okej!
Gunilla öppnade munnen för att säga några tröstande ord, men Ann-Christin fortsatte snabbt:
– Internetdejtandet passar definitivt inte mig, det har jag sagt hela tiden! Och tänk på Karl-Erik! Han var ju 50 år och betedde sig som en 15-åring!
Ann-Christin började fnissa och Gunilla stämde in, de kunde inte sluta skratta när de tänkte på Ann-Christins misslyckade träff kvällen innan.
Och allt var Gunillas fel. För ända sedan Ann-Christin hade skiljt sig några år tidigare hade Gunilla, trots vilda protester från Ann-Christin, gjort sitt bästa för att hitta en ny man åt henne.
Det hade varit Gunillas idé att Ann-Christin skulle lägga ut en kontaktannons på internet, och svaren hade inte låtit vänta på sig. De hade noggrant läst igenom alla och valt ut den mest lovande kandidaten, Karl-Erik Svensson, en man med silvervitt hår, matchande mustasch och troskyldigt ljusblå ögon.
Tyvärr visade det sig att Karl-Erik Svensson inte var så troskyldig som de trott, eftersom han stämt träff med två kvinnor på samma konditori med bara en timmes mellanrum.
Hans listiga plan hade nog fallit väl ut om inte Ann-Christin blivit fast i en trafikstockning och kraftigt försenad rusat in genom dörren och krockat med en annan kvinna i hennes egen ålder.
De hade båda ursäktat sig och sedan samtidigt gått fram till den silverhårige mannen som väntade vid bordet. Det hade uppstått viss munterhet hos de båda kvinnorna när de insåg vad deras kavaljer hittat på. De hade lämnat honom skamsen vid bordet och i stället gått och ätit middag tillsammans.
Ytterligare en kaka åkte in i Gunillas mun innan hon återigen tittade på Ann-Christin, den här gången med en bestämd blick.
– Jag har en idé, sa hon.
Ann-Christin suckade djupt och viftade avvärjande med handen. Nu fick det faktiskt räcka.
– Nej, jag är inte intress
