Viveca lärn

Hej Viveca, hur mår du i dag?

– Jag mår fint och är så tacksam över att vakna pigg och glad tidigt varje morgon. Jag hoppas att det fortsätter.

Berätta om UR-programmet Seniorsurfarna?

– SVT och UR ville göra något åt att många, speciellt äldre personer, är ovana vid datorer – vilket kan vara ett problem i dagens samhälle. Jag har skrivit på dator i många år, men det var nyttigt att lära sig hur man kan använda internet på många sätt.

Hur var din uppväxt, stämmer det att din mamma och pappa var mer kompisar än auktoriteter?

– Mina föräldrar var absolut inte kompisar. Jag var hårt hållen som det kallades. I tonåren när jag gick på skoldans mötte min pappa mig vid spårvagnshållplatsen 23.30. Senare fick jag inte vara ute. Båda mina föräldrar var konstnärer och de hade en stor umgängeskrets. Vi hade nästan alltid gäster vid middagen. Gammal som ung, rik som fattig. Jag lärde mig mycket om livet som barn, eftersom min storasyster och jag alltid fick vara med vid middagar och på fester. Jag tänker på min uppväxt varje dag. Jag hade världens roligaste föräldrar.

Var du ett ensamt barn, som levde lite i en egen fantasivärld?

– Jag uppfattade mig inte som ensam och hade många kompisar, men aldrig någon bästis. Jag var uppfostrad med integritet och avstånd till omvärlden. Jag har goda vänner, men inga intima. Och jag lever fortfarande i min fantasivärld.

Visste du tidigt att det var författare som du skulle bli?

– Jag bestämde mig när jag var fyra år. Då satt jag på golvet under en bokhylla och pratade med bokryggarna. En dag är jag en av er, sa jag. Först blev jag journalist för att vara med om mycket och träna mig i att skriva. Därefter slog författardrömmen in. Jag har skrivit 70 böcker.

Vad i ditt yrkesliv är du mest stolt över?

– På Aftonbladet lyckades jag sammanföra b