Martin är vår konsumentredaktör. Du når honom på: MARTIN.APPEL@FOUNDRYCO.COM
Martin Appel
Minns du larmrapporterna för 15 år sedan? Förkrossade mobilkunder berättade om hur de fått räkningar på hundratusentals kronor efter att ha använt internet i utlandet. Då var kostnaden för utlandssurf astronomisk: Två timmar framför SVT Play kunde gå på en kvarts miljon kronor.
Nu är de här problemen lyckligtvis historia. Sedan många år tillbaka stängs din internetuppkoppling helt av när du kommer upp i en kostnad på 550 kronor. Om du vill fortsätta surfa kan du göra det, men då måste du göra ett aktivt val genom att skicka ett sms. Risken att du av misstag råkar ut för några chockräkningar är borta.
Jag tänker på det här när jag läser de senaste månadernas larmrapporter om hur förtvivlade bankkunder blivit av med hundratusentals kronor. Bedragare har genom snillrika telefonsamtal lurat dem att föra över pengar till okända konton via internetbanken eller Swish.
På samma sätt som det var svårt att förstå varför mobiloperatörerna dröjde så länge med att införa sin utlandsspärr är det svårt att förstå varför bankerna inte sedan länge har infört något liknande. Det skulle förstås vara möjligt att införa effektiva spärrar även i internetbankerna eller Swish. För hur många av oss behöver blixtsnabbt kunna föra över sexsiffriga belopp till okända konton från våra pensions- eller lönekonton?
Att sätta en spärr för hur mycket pengar man kan föra över från ett vanligt bankkonto skulle vara lätt ordnat för bankerna – och det skulle också vara möjligt att sätta stopp för stora överföringar till okända konton. Att se till att ett offer inte ens har möjlighet att komma åt stora pengar är samma princip som har stoppat exempelvis butiks- och bankrån.
Visst finns det lägen när vi behöver ta bort spärren, men det viktiga är att det inte s
