”tänk att det kan vara så enkelt att korsa en ocean”

10 min läsning

Vinden blåste från rätt håll, vågorna var lagom höga och besättningen frisk och på gott humör. Vivekas och Eriks Atlantöverfart blev en solskenshistoria.

TEXT VIVEKA LJUNGSTRÖM FOTO ERIK EKEN & VIVEKA LJUNGSTRÖM

MED EMBLA JORDEN RUNT

Solnedgång över Atlanten – lika vackert varje kväll.

Solen gick ner 17 gånger framför oss, och 17 gånger steg den upp över det vatten vi lämnat bakom oss. Från den lilla staden Mindelo på São Vicente i Kap Verde till Saint George’s på Grenada seglade vi 2 175 sjömil på ganska exakt 17 dygn. Inför vår Atlantöverfart hade vi anmält oss till Viking Explorer, ett litet rally som tar emot max 25 båtar och avseglar första veckan i januari. Förutom att vi tilltalades av det lilla formatet på eskadern så ville vi också segla sent på säsongen. Efter vad vi läst in oss på har man större chans att få lugnt och stabilt väder från slutet av december än i november, då många väljer att segla över. Nackdelen med en sen start är att säsongen blir kortare i Karibien där orkansäsongen sätter stopp för den mesta seglingen från mitten av juni.

Vi blev till slut 23 båtar som den 6 januari 2023 kastade loss från Las Palmas på Gran Canaria för att först segla de cirka 900 sjömilen till Kap Verde och sedan gå vidare till Grenada den 17 januari.

De sex dagarna det tog till Kap Verde var gungiga och ganska stökiga med sjö från många olika håll. Vi blev varse att det är svårt att sova i en dubbelsäng i aktern när det gungar mycket, man rullar som en säl. Matlagning är inte heller så kul när man kastas från ena sidan till den andra utan förvarning. Men eftersom jag hade lagat 25 färdiga middagar och lagt i vår nyinköpta 55-litersfrys var det ändå inte särskilt svårt att få mat på bordet, bara man lyckades få ner den i en kastrull och kunde koka ris eller pasta. Den största utmaningen visade sig vara att inte spilla ut allt under måltiden. Jag tror att vi hade mat på durken varje dag.

I Mindelo var det tänkt att vi skulle vila upp oss, bunkra och laga det som eventuellt gått sönder. I efterhand tycker både Erik och jag att det var ett onödigt stopp. Det är en extremt gungig och ryckig marina, utbudet av mat i butikerna är skralt och någon vila blev det inte eftersom det var så oroligt i marinan att sömnen nästan blev sämre än på havet. Det tar » också några dagar att komma in i rutinerna när man är till havs, och med stoppet i Mindelo bröts kontinuiteten och vi blev tvungna att börj

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar