Madeleine Walles Grundare av tidningen nära
Solen värmer där jag sitter på min gröna bänk i trädgården, mitt i halvmånen av lavendel som snart ska slå ut. Jag sluter ögonen, räknar till fyra och andas in. Håller andan och räknar till sju. Sen räknar jag till åtta medan jag långsamt låter luften sippra ut genom läpparna som jag format till ett runt litet hål.
Jag gör övningen igen, fyller min kropp med välgörande syre och energi.
När jag öppnar ögonen ser jag att koltrasten nyfiket följer mig på bara en meters avstånd. Han lägger huvudet på sned och tittar på mig med sina kloka ögon. Vi har vant oss vid varandras närhet, trivs med den.
Jag reser mig och går sakta över gräsmattan, passerar den blommande rosentryn som just slagit ut och stannar till vid syrenbuskarna där ljuslila och mörklila blomklasar hänger tätt. Jag sticker in näsan som fylls av den kanske ljuvligaste doft jag vet. Doften av försommar, av sötma och av liv.
Rosorna har redan stora knoppar och odlingsbädden är täckt av små gröna blad som snart kommer att växa till sommarblommor i alla ljuvliga färger. De som ska fylla mig och min 5-åriga lilla trädgårdsassistent med glädje långt fram i höst.
Jag sätter nyckeln i låset till sommarrummet. Ja, jag kallar det lilla utrymmet bakom garaget så, eftersom det är för kallt att vara här under vinterhalvåret. Det är rummet som stod tomt och oanvänt så länge, men nu blivit min favoritplats. Jag älskar energierna här. Och doften. Det är som om rummet vill välkomna mig lite extra genom att bjuda på sitt allra bästa.
Det vackra i all enkelhet. Vita väggar och en inredning skapad av ting jag fyndat på loppis hos mig själv. I vår egen käll
