Hon kände sig egendomligt skyldig, trots att hon inte hade gjort något. Skvallret, doktorns besök föregående dag och så den skrämmande utsikten att bli undersökt av någon okänd överläkare … Man skulle kunna tro att det var något fel på henne. Ingen rök utan eld, heter det ju. Vad skulle Johan tänka?
Roman av Ida Marie Stenderup Illustration: Steen Redder
AVSNITT 3 AV 8
Sofie såg sig omkring. En mur av stumma ansikten betraktade henne från andra sidan disken, och i täten stod fru Henningsen med armarna i kors över bröstet och anklagande min.
– J-jag stjäl inte, stammade Sofie.
Hon hörde själv hur lamt det lät. Just då kom Jochumsen in från sitt kontor på baksidan. Han såg häpet från den ena till den andra.
– Vad pågår här? frågade han.
Gerdas mor pekade på Sofies förklädesficka.
– Hon stal hundra kronor, sa hon. De ligger i hennes ficka. Vi såg det allesamman.
– Nej, protesterade Sofie. Jag skulle bara …
– Inte för att det förvånar mig, avbröt fru Henningsen henne. Jag kommer just från min bror, som förgäves letar efter hustruns guldbrosch. Det kan bara vara Sofie som ….
Hon lät resten av anklagelsen hänga i luften medan hon såg sig omkring bland åhörarna. Sofie stod som fastnaglad vid golvet. Hon sökte efter de rätta orden som kunde rentvå henne från den upprörande anklagelsen, men fann inga. Jochumsen tog henne försiktigt i armen och drog henne med sig in på lagret. Sofie grät, men det var lika mycket av ilska som av maktlöshet.
– Jag har inte stulit något, sa hon och drog upp hundralappen ur fickan. Jag skulle bara gå och växla den här.
Jochumsen tog emot sedeln och räckte henne sin näsduk. Sofie snöt sig medan han harklade sig.
– Jag är ledsen, sa han. Du är en bra flicka och till stor hjälp, men …
Hon tittade frågande på honom.
– Jag blir nog ... tvungen att låta dig gå.
Jochumsen fäste sin flackade blick på en punkt bakom henne och skruvade besvärat på sig. Sofie kände sig svimfärdig.
– Jag har ju inte gjort något, viskade hon upprört.
– Nej, men ... du vet.
Han slog urskuldande ut med händerna.
– Folk pratar, och …
Sofie väntade inte på att han skulle avsluta meningen. Hon vände på klacken och sprang ut genom bakdörren.
Under cykelturen hem till Mosekær rann ilskan av henne, men obehagskänslan bara tilltog.
– Varför kommer du redan? frågade hennes mor häpet när Sofie st
