”den som har spaden har makten”

DET VÄRSTA SUSANNE vet är pekpinnar i trädgården.

– Är det någonstans man får ha det precis som man vill är det väl hemma i sin trädgård.

Hon slår sig ner i en solstol på det solfjäderformade altan-däcket vid den handgrävda, rullstenskantade dammen. Hos Susanne, här på det småländska höglandet, får ormbunkar från skogen och hundraåriga äppelträd samsas med mer exotiska inslag som oleanderväxten amsonia och trädpioner i olika färger. På marken trampar man ömsom grus, gräs, sandsten, granit, bark och runda, hemgjutna betongplattor. Planteringarna kantas av rostig cortenstål, smågatsten eller stenflisor.

I GRÖNSKAN HAR Susanne smugit in allt från buddhor till keruber, tvättfat och amforor i terrakotta. Hon vill ha en inspirationsträdgård med influenser från många håll.

– Men något tivoli vill jag inte att det ska bli!

Därför ransonerar hon prydnadsföremålen och är sparsam med belysning. I stället är det växterna som står i centrum.

Särskilt förtjust är Susanne i träd. På de 2 000 kvadratmeterna växer bland annat ullungrönn, silverpäron, strimlönn, asklönn, kopparlönn, katsura, pelarek och kaukasisk vingnöt. Här finns en hängalm, som i dunklet under grenarna gömmer en fredad sittplats, och en himalayabjörk.

Där bäcken tar slut har hon anlagt en liten lund, och vid den japanska bron vid dammen står en vitbrokig skogslönn.

– Den är fantastisk! Jag älskar rödbladiga och flerfärgade växter. När jag köper buskar, träd och perenner går jag mycket efter bladens färg och form, och ser blomningen mer som en bonus.

Trädgårdsintresset kom tidigt, och Susanne har aldrig varit rädd för att hugga i. Hon växte upp i en villa i Vaggeryd. Där var det hon som skötte föräldrarnas trädgård.

– När jag skulle fylla 12 önskade jag mig en högrep och fick en av farmor, minns hon.

Ganska snart träffade Susanne en händig kille och månskensbonde. Susanne var bara 21 år när hon gifte sig med s