Bosniska stövare sammanför gringubbarna

3 min läsning

Kronhjort blev till älg - när Gringubbarna jagade vildsvin. Ett jaktkollektiv - utspridda över halva landet - som jagar med hundar få kan stava till. Så klart blev vi sugna på att träffa gänget. Det blev en både spännande och lyckad kombijakt utanför Askersund.

TEXT OCH FOTO: ANDERS INGVARSSON

Ordern på morgonens samling var tydlig: Älg, vildsvin och kron är tillåtet. Men inga kapitala hjortar, där är det fullt. Ganska typiskt då att orden som bryter radiotystnaden efter bara fem minuter intensivt drev lyder:

– Nu passerade det mig. Det var en riktigt stor kronhjort, rapporterar passaren i det sydöstra hörnet.

Stänkrådjur, stänkrävar och nån hare syns när drevet går som på ett snöre genom såten. Den fina hjorten visar upp sig för ytterligare en passkytt innan det närmar sig Jocke Krona, som står på en liten kulle i en halvtät blandskog mitt i såten.

Där tar drevet tvärstopp - avbrutet av en studsarknall.

Det klickar till i radion:

– Jag har skjutit på en kviga och hon ligger.

Viss förvirring bryter ut. Vi beger oss mot Kronas pass.

– Jag hörde ju också på radion att det var drev på kron. Men alldeles bakom här måste han ha bytt drevdjur, säger Jocke Krona när vi kommit fram.

– Jag hörde ett brak och hon kom nästan rakt på mig. Jag hade väl 20 meter och bredsida. Det blev knall och fall.

23 hundar

Två lurviga stövare står intill den fällda älgen. Det är Bigo och Ammar, far och son. Det var Bigo som drev hjorten medan Ammar anslöt alldeles innan skottet.

– Det här måste vara ett stänkdjur. Säkert blev han lite efter hjorten och plockade då upp älgen i stället, spekulerar hundföraren Tobias Wuolo.

De lurviga stövarna då? De kräver en viss förklaring.

De är av rasen Bosanski ostrodlaki gonic barak. De kallas till vardags bosniska stövare, eller barak kort och gott. I Sverige finns knappt 100 registrerade, enligt rasklubben.

23 av dessa baraker ägs av mattar och hussar som samlats i jaktkollektivet eller nätverket som kallar sig Gringubben.

– Det är en ganska udda ras i Sverige. Det passar mig, som ju är en rätt udda person, skrockar Peter Eriksson.

Gringubbe

Han är grundaren och den sammanhållande länken i nätverket. Och för att vara en gringubbe har han rätt ofta nära till skratt på sin breda värmländska.

– Gringubben är ett påhittat namn. Det bara kom när jag skulle skaffa en mejladress på spray en gån

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar