Magsår, hajar & fiskelycka
För 50 år sedan gavs första numret av Fiskejournalen ut. Olof Johansson var med från början och satte stark prägel på såväl tidningen som svenskt sportfiske. Här är berättelsen om hur han formade Fiskejournalen.
TEXT OCH FOTO: ANDERS HOLM OCH PRIVAT/ARKIV
– Olof Johansson formade FJ –
DECEMBER, 1973. ETT idogt jobb inleds i ett kontorsrum i Lerum. Texter skrivs, redigeras. Bilder jagas. Det suktas efter foton i färg. En kamp mot klockan. Samma klocka som en redaktör måste vänja sig vid att bli jagad av. En redaktörs styrman, likväl som lieman.
April, 1974. En bild, tagen av Johnny Johansson, pryder ett tidningsomslag som hamnar i svenska sportfiskares händer. ”Fiske” står i röd text och ”journalen” i vit. Priset är 4:75, inklusive moms. Havsöringen på 4,2 kilo ligger väl arrangerad på en sten intill ett spö med en Hardy-rulle. Fisken som Jan Stenkvist fångat i Rolfsån den 1 mars 1972 blir en ikonisk bild för en ny era inom svensk fiskpress. Fiskejournalen – en modern sportfisketidning – är född.
Olof Johansson är chefredaktör och ansvarig utgivare. Stolt håller han första utgåvan några månader efter att ha nappat på direktör Otto Erlanders krok. Även om frågan var öppet ställd från skickebudet Ingemar Norling – ifall Olof visste någon som var passande för redaktörsjobbet av en ny fisketidning – mognade övertygelsen att rollen skulle passa honom.
Nordiska Förlags AB i Kungsbacka känner nämligen doften av framgång efter att ha startat Jaktjournalen år 1970. Tryckpressarna har mer att ge. Olof ser en lucka att fylla, bland torftiga fiskeblaskor. Och som han själv beskriver det i sin bok Född fiskare från 2011: ”Man behöver åtminstone inte hitta på svepskäl för att ta en fiskedag, när ryktet säger att åsandsländan kläcker, laxen stiger eller väderprognosen lovar stilla hav.”
TIDIG SKRIBENT
Olof säljer sin första fiskeberättelse redan som grabb, i åldern av 13–14 år.
– Jag tror det var 1951, säger han efter att tryckt i gång vattenkokaren på köksbänken. Berättelsen handlade om mete efter abborre i Murtjärn i Landvetter. Det var en dypöl, liten tjärn, sumpigt runt om och jag visste inte det då, men fisken där höll på att dö av försurningen och en följd av det var att abborrarna som fanns där var jäkligt stora. Första abborrarna fick jag först när jag började meta med levande elritsa där. Fick ett par abborrar, båda över kilot. Det tyckte jag var anm
