TEXT: MIKAEL ENGSTRÖM FOTO: MIKAEL ENGSTRÖM OCH DOC HOLIDAY
Svårt att hålla det här klokt. Det är inte klokt. Inte förnuftigt. Galet... livet? eller nåt vid sidan om. Jag vet inte. Det är viktigt men samtidigt kanske meningslöst. Det skrämmer mig. Att beskriva hugget och laxdrillen äkta och ärligt går inte. Jag har försökt och försökt, och försöker nu igen.
När jag skriver det här känner jag mörker. Mörker och rädsla. Jag är där. Rädsla och längtan. Ångest att den stora laxen ska ta. Den för stora. Ta och sen gå bort. Natt, mörker och den tunga dragningen. Den svåra forsen. Jag vet att just de laxarna har kommit. De man vill mäta sig med. De som kan ta allt. Få rullen bränd. Få mig knäckt. Skräckslagen och ge den bästa av känslor. Kanten. Min kant.
Jag vill bli rädd och galen. Jag är inte 25 år längre. Det ligger ett liv bort. Det kan bli farligt. Beroende. Missbruk. Min hjärna måste ha det här. Svår burkig älv, omöjliga stränder.
– Lägg av, skulle Doc Holiday säga.
Han fiskar högre upp på andra sidan.
– Lägg av, det här är fiske när det är som bäst. Jävla filosof.
Akt 1
Jag lägger mitt kast på nacken, över på blankan, över hålan innan den långa forsen. Det handlar inte om fisk på tio kilo nu. Nej. Lax på 15-20 kilo har kommit. Jag har sett dem i ytan. Sett avståndet mellan ryggfenan och stjärtfenan. Sett bredden de har. Det är 0,50 natt. Och nya skarvar överallt. Visst - filosof, mörkerman, grubblare. Behov, drift begär, gift. Att få leva helt. Att få allt upside down. Fan, Doc har rätt. Jag måste vara skadad på nåt sätt.
Den tar på rak lina. Ruskar till. Blir tyngre och tyngre. Och så fattar laxen. Går snett uppströms mot andra land. Rullen löper på fint. En Loop 4:a som är i nyskick och funnen på Tradera. Den tar mycket backing.
En värsting i min ungdom som tyvärr snabbt togs ur produktion. Jag älskar den. Ljudet. Den väser svagt och mjukt. Härligt. Fin känsla och kontroll. En drömrulle mitt i min dröm. Att få äga äkta 80-tal.
Laxen stannar inne på blankan. Vi står och håller. Sitter den? Jag måste göra nått. Den har ställt sig där inne och bryr sig inte. Jag spänner på. Sitter jag i botten? Drar och gungar med spöt. Explosion. Laxen hjular uppför. Det blänker i natten, rycker i spöt, väser om rullen.
Så tvärvänder den och gör ett högt hopp mitt i poolen. Ave Maria - hjälp. Ett magplask som får hela poolen att bli tom på vatten. Bomben och slakt spö. Där gick den. Något större har jag fan inte sett. Is rinner längst ryggen. Jag vevar hem. Och då
