Lotte Ivarson Sandén, chefredaktör lotte.ivarson.sanden@icakuriren.se Icakuriren, 205 07 Malmö
Välkommen!
Campandet slår nya rekord, allt fler vill tillbringa semestern i en husbil eller husvagn, det kan du läsa på sidan 14. Jag förstår lockelsen, men mina personliga erfarenheter får mig att tveka. Campinglivet är kanske inget för mig?
Försök 1. Som alla barn ville man så klart tälta i trädgården. Jag fick nog redan efter någon timme i tältet utanför vår lilla röda stuga i Smålandsskogen. Jag skyllde på att jag frös, sanningen var att det var fullt av spöken där ute i skymningen (det var jag helt övertygad om, mörkrädd som jag var då liksom idag).
Försök 2. Nu är jag i tioårsåldern, vi är på väg från Hälsingland till Haparanda. Vid Pite berömda havsbads camping ska vi övernatta i tält, hela familjen. Pappa har lånat ett orange åbäke som till slut står någorlunda upprätt (pappa är nu svettig och irriterad). När jag ska försöka somna pågår en jakt på en igelkott utanför det lövtunna tälttyget. Det räcker med alldeles normal samtalston för att varje ord som varenda annan gäst på campingen yttrar ska låta som om personen befinner sig alldeles intill mitt öra. För att inte tala om myggorna. Jag sover inte en blund.
Försök 3. Året är 2005, jag ska titta på världsmästerskap i Norrköping, det handlar om islandshästar, förstås. Praktiskt nog är hela tävlingsanläggningen granne med en stor camping – och jag ska sova i mina stallkompisars husvagn. På golvet, för vi är många som ska få plats. Det går nog bra! Lite hårt, men men... Inte den bästa natten i mitt liv. Inte nog med att det var obekvämt – sömnen stördes av högljudda gräl och slagsmål från ett festande campinggäng en b
