Fråga Vibeke Vänskap, kärlek eller familjeliv. Ställ dina frågor om relationer till vår expert Vibeke Dorph.
Jag är en kvinna i början av 40-årsåldern och mamma till tre små barn. Jag har dem med min man, som jag har känt ända sedan jag var tonåring. Vi har ett bra liv i den övre medelklassen. Det är definitivt inte där jag kommer ifrån, eftersom jag växte upp med svår fattigdom, alkoholism och många stridigheter.
Det liv jag har nu är därför något som jag har byggt upp ganska medvetet. Det inkluderar valet av min man, som är mycket stabil, välutbildad och kommer från en bra familj. Visst, han är tråkig och förnuftig, men han är snäll, kärleksfull och omtänksam mot mig och barnen. Min fysiska attraktion till honom är dock begränsad, vilket är lite obekvämt nu när vi inte försöker bli gravida längre.
Jag har alltid vetat att jag vill bli mamma. Men jag tycker inte om det så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag tycker att det är jobbigt och kaotiskt och jag har inte den energi som jag trodde att jag skulle ha. Jag skulle säga att jag har allt jag drömde om när jag var barn och ung. Och ändå känner jag ständigt en sorts tomhet. Vi har ett hus, en bil, var sin bra utbildning, bra jobb som vi är nöjda med och tre friska barn. Så vad är det som är fel?
Hela mitt liv har varit en tävling för att uppnå allt detta, men jag glömde bort att njuta av processen och nu känner jag mig tom. Jag oroar mig också för min ålderdom.
Vad ska det bli av mig när barnen flyttar hemifrån? Förvånansvärt nog börjar jag vilja ha ett barn till, trots att jag inte skulle klara av det, men jag saknar att ligga ner och njuta av en nyfödd bebis. Vad tror du att det är för fel på mig?
Karin
Du har allt, skriver du, men nej, det tror jag inte att du har. För i din kamp för att göra allt rätt låter det för mig som om du har tappat bort dig själv på vägen. Var är du i allt det här? Tycker du inte att du borde se tomheten du känner som ett tecken på att du s
