Kunderna kryssar mellan hyllorna med nyinkomna varor, medan Annika går från provrum till provrum och diskuterar kjollängder och V-ringning kontra U-ringning. Kerstin vippar på ögonbrynen varje gång de stöter på varandra.
Novell av Christina Holgård Sørensen Illustration: Görel Topp, AI
VECKANS NOVELL
Annika lutar sig tillbaka i sätet. Utanför tågfönstret glider en rad tegelvillor förbi. Varmt, gult ljus strömmar från kök och vardagsrum där människor har samlats. Familjer som sitter runt middagsbord med hemlagad mat på tallrikarna. Par som dricker var sitt glas rödvin trots att det bara är torsdag. Annika suckar. Hon borde inte titta ut genom fönstret, det vet hon – men det är precis som om hennes blick sugs in i husen och slår sig ner där. Som en fluga på väggen.
En känsla av förtvivlan invaderar henne. Det är likadant varenda gång. Och varenda gång blir hon lika arg på sig själv. Det är inte så att hon lider brist någonting. Hon har ju sin syster, och ikväll ska hon gå på bio med Jessica. Dessutom har hon inte lust att bo ihop med någon. Alla dessa hänsyn som måste tas … Hon har det bra på egen hand. Och hon begriper inte varför hon ens känner såhär. Kanske beror det på allas ständiga tjat.
Har du inte en karl på gång? Nej, det har hon inte. Ska du inte gå på dejt snart? Nej, det ska hon inte. Du har väl kommit över Henrik för länge sedan, eller hur? Ja, det är klart att hon har – men även om fem år har förflutit, satte separationen djupa spår, så varför upprepa ett sådant fiasko? Hon orkar inte. Hon har strukit ett streck över alltihop.
Mobilen plingar till i handväskan och hon plockar upp den. Det är ett textmeddelande från Jessica. Tyvärr måste hon avboka kvällens biobesök, eftersom hon är på väg till akuten med sin man. Det verkar som om han har brutit nyckelbenet. Annika vänder blicken ut genom fönstret igen. Ett ögonblick får hon svårt att andas. Så skickar hon en uppmuntrande hälsning till Jessica och skriver sedan till sin syster och till Anna och Mikaela. Men ingen av dem kan komma ifrån med så kort varsel.
Vad ska hon ta sig till? Bara sitta ensam hemma hela kvällen? Tanken på den mörka lägenheten blir till ett svart hål som hon tycker sig försvinna ner i. Hon tänker inte sitta där och hänga för sig själv hela torsdagskvällen. Det går bara inte.
Rad 5, stol 7. Annika tar sig i krabbgång bort till sin plats och sjunker ner i den röda plyschfåtöljen. Lokalen är full av goda
