Vem vill en gammal trött hund som nästan levt färdigt? Sarah vågade och fick uppleva oändlig kärlek.
TEXT Sarah Taubes Claesson FOTO Privat
Att skaffa valp är mysigt. Valpar är roliga, gulliga, formarbara och full av möjligheter.
Att ta hand om en gammal hund är inte lika självklart. Är det dessutom en hund som levt i misär, haft ett oälskat liv där den fått ta hand om sig själv, frysa och hungra, kämpa för att överleva, lärt sig att en hand oftare slår än smeker eller att en människa som en gång älskat kan överge – så känns det kanske ännu mer avlägset. Jag tänkte berätta om Elton.
Elton hette inte Elton från början, jag vet faktiskt inte ens om han någonsin haft ett riktigt namn. På sheltret i Polen där jag först kom i kontakt med honom, kallades han för ett knepigt namn som få svenskar skulle kunna uttala.
Av erfarenhet vet vi att knepiga namn inte är lika eftertraktade som till exempel Hero eller Nero. När jag skrev hans adoptionsannons för Hundar Utan Hem valde jag därför att döpa om honom. Han såg ut som en Elton, så det fick bli hans nya namn. Elton var inte utmärkande på något sätt. Svart med silverstänk, sorgsen blick, sliten kropp. Ändå var det någonting med honom som fastnade.
Någon månad efter att hans annons kommit ut på Hundar Utan Hems hemsida var jag med till Polen för att hämta hem ett stort gäng hundar vars nya förväntansfulla ägare väntade i Sverige. Elton var inte en av dem. Däremot skulle vi flytta honom till ett annat shelter där han skulle få veterinärvård och en rejäl tandsanering. Det var en sen och väldigt kall kväll. Jag lyfte ut den gamla lilla hunden ur transporten och bar honom över ett beckmörkt fält till baksidan där uteboxarna fanns. Det hördes skällande från alla håll i mörkret och Elton pressade sin skälvande, lilla kropp mot mig. När vi kom fram till boxen som skulle bli hans nya hem, tittade han på mig med rädsla i de u
