Chefredaktör, marie.flodin@egmont.se
Det händer ofta att jag läser om någon som tycker att ”det är så hääärligt att bli äldre”. Oftast är hon (det verkar inte som om män funderar över sin ålder) någonstans i 40-50-årsåldern. Och har förstås inte den blekaste aning om hur härligt eller ohärligt det är att bli äldre.
Själv är jag 60 plus och inte alls så säker på att det är jättehärligt att bli äldre. Kroppens förfall och allt det där.
Men visst finns det positiva saker med att bli tant. Man oroar sig inte längre så mycket om vad andra människor tycker och tänker om en. I alla fall gör inte den här tanten det.
För ett tag sedan var min kompis Maria och jag och fikade. Vi beställde varm choklad. Och fick varm mjölk, inte tillstymmelse till chokladsmak. Den unga Marie hade nog snällt druckit upp, rädd att vara till besvär. Men tanter säger som det är och till slut fick vi en ny kopp.
En stund senare rasade ett gäng ungdomar in och med dem kylan (det var en av de där kalla aprildagarna i Stockholm). De stängde inte dörren efter sig. Redan lite upprörd över min varma mjölk satte jag händerna som en tratt för munnen och sa: ”STÄNG DÖRREN!” Jag kan säga som så att en megafon hade inte gjort någon nytta...
Ungdomarna såg lite småchockade ut, men stängde snällt.
Och Maria och jag fick ett skrattanfall så att vi nästan låg på golvet. Jag fick en flashback och såg mitt 10-åriga jag och min kompis Tuula när vi fick ett av våra skrattanfall mitt i en lektion. Vi kunde inte sluta, trots fröken Le
