”jag tackar inte nej till en whisky ”

105-åriga Gerd Göran om lyckoknepen & glädjen att leva länge

Technomusik strömmar från ett rödslammat 1700-talshus utanför Hällefors, åtta mil nordväst om Örebro. Över de breda golvtiljorna dansar Gerd Göran, 105, med mjuka axlar och sviktande knän. Tidigare på morgonen har hon genomfört dagens första qigong-pass för att väcka kroppen och schasa hjärndimman på flykten.

– Utan kroppsrörelser skulle jag stelna till och ju mer man rör sig, desto mer rör det sig i huvudet, säger hon.

Gerd är konstnär och det är inte för intervjubesöket som hon har klätt sig i en orange klänning över svarta strumpbyxor och en svart tröja. Hon väljer kläder ur sin färgstarka garderob med omsorg varje morgon.

– Vad jag tar på mig är viktigt. Jag klär mig ofta efter känslan för dagen. Men ibland tycker jag inte att jag har något att sätta på mig, och det är väl något som de flesta kvinnor känner igen sig i.

När Gerds hår grånade började hon färga det rött. Men för en tid sedan blev hon varse att det fanns miljöskadliga kemikalier i många hårfärger och då övergick hon till att låta pensla slingor i en orange miljövänlig färg i stället.

Lekfullhet har alltid varit ett signum för Gerd och att fokusera på saker som man blir glad över är ett av hennes livsråd.

– Jag har mina små trix för att väcka glädjen inom mig, det är roligare att leva då.

Ett av Gerds lyckoknep är att se till att alltid ha något att se fram emot, berättar hon. Det kan vara något litet, som den härliga känslan av att det ska komma en bunt nya talböcker från biblioteket. Men det får gärna vara något festligare, som när hon fyllde 105 för ett par månader sedan och de var tretton personer runt bordet.

– Det var en väldigt rolig födelsedag. En inflyttad musiker i byn hade gjort en sång till mig. Det blev så festligt.

Gerd berättar om sin 100-årsfest då 250 gäster kom. Det dansades hela natten. Hon är i nuet, men också