Jag hade egentligen aldrig funderat över pengar. Som mellanchef hade jag en ganska bra lön. Ville jag åka på en utlandssemester, sparade jag lätt ihop till det. Jag köpte de kläder, smink och hudkrämer jag ville ha och kunde unna mig att gå ut på krogen.
Pengarna räckte också till min tonårsdotter, som helst köpte märkeskläder.
Allt flöt på tills företaget jag jobbade på blev uppköpt. I den nya organisationen fanns inte min tjänst kvar längre.
Plötsligt stod jag utan jobb, mitt i livet.
Efter några månader och ett stort antal jobbansökningar fick jag jobb som ekonomiassistent. Månadslönen jag erbjöds var över 20 000 kronor lägre än tidigare. Det var en chock, men vad skulle jag göra? Jag fick ju inget annat jobb och hade inte längre något avgångsvederlag. Varje månad skulle pengar ut för radhuset och våra andra levnadsomkostnader.
Att jag inte kunde få ett bättre betalt jobb gjorde mig arg och frustrerad och jag tyckte synd om både mig själv och min dotter.
När jag rasat några dagar började jag fundera. Det måste ju finnas något jag kan göra? Det första jag kom att tänka på var matkostnaderna. Förut hade jag alltid svängt förbi den dyra matbutiken på vägen hem. Det skulle jag sluta med direkt. Jag visste ju att det fanns en betydligt billigare mataffär en bit bort. Första gången jag kom dit blev jag överraskad. Visst, inredningen var betydligt fulare, men här kostade ett nät avokado 23 kronor mindre än i den exklusiva affären. Efter klockan 18 sänkte de priset på butiksbakat bröd med 50 procent. Jag fick faktiskt en kick när jag upptäckte att jag kunde spara några kronor på varenda produkt jag köpte.
Min dotter Clara reagerade när jag kom hem med matkassarna. Hon skämdes över att jag handlat i den billigare butikskedjan, men hon skulle vänja sig, tänkte jag.
Hämtmat slutade jag nästan helt med. I stället började jag göra storkok med soppor, köttfärssås, chili con carne och andra enkla rätter. Det kostade inte många kronor per portion och efter ett par månader upptäckte jag att jag tappat ett par kilo i vikt. Jag tror att det berodde på sopporna, men att jag slutat spontanhandla godis vid kassan gjorde väl sitt till också.
Att spara pengar hade blivit en sport, som väckte min tävlingsinstinkt. Behövde jag verkli
