Favorit i skog och på åker

4 min läsning

Här kommer Oliver Cletrac HG42.

TEXT PER ERICSSON FOTO PER ERICSSON & PRIVATA ARKIV

Rymt från broschyren. Den enda föregående ägaren har skött Oliver HG42:an väl.

Ibland händer det att man stöter på äldre maskiner som verkar ha rymt från broschyren. Som den Oliver HG42 bandtraktor Richard Öhman i Helgum köpt av ett dödsbo i Västerbotten. Enligt papperen är den tillverkad 1947. 77 år senare finns det fortfarande glans i den gröna lacken. Och motorn låter pigg.

– Ja, den är i väldigt fint skick. Orsaken är att den alltid stått inomhus och att den ende föregående ägaren skötte sina maskiner. Så den är helt orenoverad, säger Richard och tillägger att den lilla bandtraktorn dessutom funnits på samma gård sedan den var ny.

– Det bidrar säkert också till det fina skicket, med en alldeles lagom patina.

Den som trodde att bandtraktorer alltid användes i entreprenadsvängen är fel ute. Nej, mindre bandtraktorer, som den här, hade knappast där att göra. Istället kämpade de i jord- och skogsbruket där de drog redskap och timmerdoningar eller drev redskap och maskiner.

– I jordbruket var små bandtraktorer uppskattade när markerna var lite fuktiga. Larvbanden fördelade vikten så att man kunde köra på känsligt underlag »

» utan att jorden packades, eller till och med på så kallade myrodlingar. De var omöjliga att bruka med hjultraktorer då den typen av mark inte bar sådana, förklarar Richard och kliver upp på förarplatsen där han väcker liv i den lilla motorn som svarar med ett villigt rytande – ja i alla fall ett litet då.

– Det är en fyrcylindrig bensinmotor med sidventiler från Hercules. Jag skulle tro att den är på något över 20 hästkrafter.

När han hissar trotteln hörs att även motorn fått bra vård. För det lilla avgasröret presenterar en rapp skönsång utan bludder eller misständningar. Resultatet blir att bandtraktorn rasslar iväg förvånansvärt kvickt. När traktorns bakdel blir synlig avslöjas att den faktiskt är bättre utrustad än vad som var standard, för under sitsen finns ett kraftuttag som var extra utrustning.

– Det gjorde att man kunde använda mekaniskt drivna redskap, som en självbindare eller en jordfräs, förklarar Richard och pekar lite djupare in under sitsen på traktorns vänstra sida.

Där sitter en remskiva som också är extra utrustning. Med remskivan kunde man till exempel driva ett tröskverk eller en vedkap.

Några sådana planer har i

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar