Jag läste med behållning artikeln om kakfabrikörens Commodore (Classic motor nummer 2 2024, reds. anm.) och fick lust att skriva några rader om min Commodore. Det var er rubrik till artikeln som väckte skrivlusten.
TEXT & FOTO CLAES ANDERSSON
Min är en 71:a, Coupé, automat, svart vinyltak och en grön metalliclack. Kanske samma kulör som den 4-dörrars ni har bild på i artikeln?
Jo, jag fick lust att skriva för den bil jag har tillhörde också en ”fabrikör”, men i hans fall betraktades bilen som en ”minsting”, till skillnad från artikelns ”värsting”. Han var min morfar och titulerades i telefonkatalogen, och till vardags, just fabrikör.
Fabriken han ägde tillverkade och sålde bromsband i Karlstad, E-Hj Rydahls Bromsbandsfabrik AB. Min morfar hette Knut Rydahl och hans far hade startat fabriken en gång. Den låg då i stadsdelen Haga i Karlstad, nära gamla stenbron.
Morfar och mormor bodde på den tiden i Haga där fabriken låg. Bilarna morfar körde förvarades i ett garage vidfabriken, på gångavstånd från lägenheten. Det var ofta större amerikanska bilar. När han och mormor i slutet på 60-talet bestämde sig för att flytta från lägenheten till en villa i stadsdelen Råtorp konstaterades snabbt att den svarta Impala från mitten på 60-talet de hade inte skulle gå in i garaget. Jag minns att morfar sade att ”nu ska vi skaffa en mindre bil så att vi kan få in den i det nya garaget”.
Han köpte sina bilar hos en större GM-handlare i Gävletrakten. Denna gång kom han hem med en körsbärsröd Chevrolet med lite coupéutseende. Den hade två korslagda rutiga flaggor på framskärmarna och någonstans i eller på bilen stod det ”Chevy SS”. Troligen är detta 1969 eller 1970. Jag var cirka tio år vid den här tiden.
Min far, som på den tiden kört Saab 2-takt och nu hade en svart 99:a, tog med mig på en tur i Chevan och tryckte till på gasen när vi for ut på den ganska nybyggda motorvägen genom Karlstad. Jag blev handgripligt upplyst om vilka krafter som fanns i den röda ”lilla” b
