Därför har du fel om Cybertruck
Blunda. Jo, blunda och se det senaste decenniets bilmodeller framför dig. Framför allt designen. Vad ser du? Helt ärligt? Handen på hjärtat nu – mainstream, generisk formgiving som smälter in, skitnödig nervös design? Aldrig våga sticka ut? Exakt. Bra, då kan jag starta min krönika.
Året är 1998. Apple lanserar sin första iMac. Den är genomskinlig, har mjuka former och är medelhavsblå. Helt enkelt jättekonstig och inte alls som persondatorer ska se ut. Läs kantiga och gråa.
Det tog ett tag. Även för mig som alltid älskat avant garde-design, företag som vågat, brutit designnormen och landat i någonting nytt. För här snackar vi om min simpla teori: Allt som sticker utanför det som vi människor kan hantera och förstå designmässigt, tar tid. Designacceptans, helt enkelt. Det måste växa inom oss. Landa. Att Range Rover gör en facelift med mjukare former kan vi lätt smälta, förstå och acceptera, men att Tesla ger oss alla en industridesignkäftsmäll med sin Cybertruck, det mina vänner, tar tid.
Den är kontroversiell, brutal, konstig och inte alls vad du sett förut. Hur tusan ska man förhålla sig till något sådant? Och där, precis där, har vi det jag nämnde tidigare med Apples färgglada iMac. Våra generiska designhjärnor är inte redo att kunna processa detta än. Och det många gör då är att helt enkelt döma den som ”skitful”, ”Har ett barn ritat den?”, ”Musk har rökt svamp” (vilket han säkert har).
Men ge det tid. Cybertruck är ett stort kliv från vanlig (läs tråkig) bildesign och däri finns skönheten. Stora designreformer tar tid att smälta. Och i min mening är de viktiga. Kanske inte i samma liga som teknik, miljö och säkerhet, men jag tror det är en stor sak för oss människor att alltid utveckla oss, skapa nytt och ligga i fas med framtiden.
Och när massorna mentalt accepterat att ny och annorlunda formgiving är helt okej kommer man långsamt börja slänga våta blickar efter Cybertrucks så fort man får chansen. Kanske till och med hatarna.
Jag
