LISBETH LUNDAHL berättar om sitt spännande liv på landet. Läs henne varannan vecka här i Året Runt.
Lisbeths KÅSERI
Nu går rapsfälten i blom, vår årliga knallgula färgfest här i söder. Naturen bjuder på Vårsalong, full av fantastiska skapelser. Om några veckor blommar päronallén och jag går varje morgon genom en mäktig vit tunnel ut till postlådan. Därefter kommer rosor och akvileja och ljuva krusmynta och det är allmänt gott att leva.
Nu har jag glömt allt om leran och dimman och hur jag böjd som ett vinkeljärn strävade i motvind ut till samma postlåda och fick bära tidningen innanför jackan i det snöblandade regnet. Vilket förvandlingsnummer våren är! Varje år. På bara några månader. Man blir förundrad.
Och det är bra för hälsan har jag läst i lärda böcker. Inte bara psyket mår fint av att glömma stress och ältande när man får syn på en skimrande regnbåge på himlen eller en pigg blåmes på fönsterblecket. Tydligen mår även kroppen bra av förundran. Forskare att upptäckt att kroniska inflammationer och värk dämpas. Man blir just förundrad, när man hör sådant.
Det här verkar folk intuitivt ha fattat i alla tider. Jag har läst en bok om stenåldersmänniskor också och förstått att även jägare och samlare ville ha kvällssol och sjöutsikt när de valde boplats. Och de måste ha haft gott om tid att hinna förundras eftersom de bara behövde jobba halva dagen med att fixa hem mat. Sedan kunde de slappa och nojsa och rensa löss ur varandras hår eller bara låta sig hänföras. De hade ju idel jungfrulig natur omkring sig som inte förfulades av minsta motorväg eller shoppingcentrum.
Själva slavar vi långa arbetsdagar för att få ihop till soffa och färg-tv där vi kan sitta och se på – naturprogram.
Stenåldringarna verkar ha varit kärnfriska. Tills de bröt benet eller mötte farliga rovdjur. Då var de å andra sidan rätt rökta eftersom heller inga vårdcentraler förfulade
