En knubbig ett och ett halvt-åring med ett belåtet leende och maktens attribut. Både Giovanni de’ Medicis föräldrar och deras hovmålare Bronzino visste vad de gjorde.
Av KARIN FAXÉN SPORRONG Foto BRIDGEMAN IMAGES/TT
Han är 18 månader och avbildad med barnets alla tidlösa attribut. Rosiga, runda kinder. Enstaka mjölktänder. Det lena babyhåret. De knubbiga händernas typiska småbarnsgropar på knogarna.
Det kan nog tyckas som om den här målningen är en ovanligt realistisk barnbild för att vara gjord i 1500-talets mitt. Sällan ser vi leende barn på porträtt från den här perioden – desto oftare som små allvarliga vuxna. Men, om vi tyder renässansens symbolik talar bilden ett tydligt språk bortom leken och leendet.
Pojken är klädd i lysande rosenrött. Det är en färg som berättar om hög social status, makt och rikedom. Bakgrundens gröna nyans symboliserar ungdom. Den lille Giovanni bär en guldkedja med hängen av korall; han är således skyddad från ondska. Som betraktare kan vi känna att han håller i den stackars fågeln väl hårdhänt. Det är meningen. För fågeln inte är inte vilken fågel som helst; det är en steglits. Som tung symbol under medeltiden för Kristi lidande på korset väger fågeln blytungt i barnets hand, nära hans hjärta.
Giovannis framtid är nämligen utstakad: han ska göra karriär inom kyrkans högsta kretsar och bli kardinal. Därmed blir inte bara hans framtid säkrad utan hela hans familjs makt och samhällsposition förstärks. Giovannis föräldrar är hertigparet Medici: Cosimo I och hans hustru Eleonora. De tillhör den fantastiskt inflytelserika dynasti som från 1400-talet till 1700-talet står bakom en enorm samhällsutveckling i Florens och Italien, inte minst på kulturens områden.
Hertigen och hertiginnan är extremt medvetna o
