Louises son har haft det väldigt tufft efter skilsmässan. Han har ingen egen bostad och har blivit av med jobbet. Louise vill självklart hjälpa sin son, men situationen börjar kännas ohållbar.
ALLERS LÄSAREberättar
Jag lever ensam sedan tio år tillbaka efter att min man rasade ihop i en hjärtinfarkt på väg hem från jobbet. Vår son var då 22 år och vår dotter hade precis fyllt 16.
Markus pluggade och flyttade in i en liten studentlägenhet där han bodde under hela studietiden.
Han träffade sin fru Eva och de bildade familj när de var färdiga med sina studier. Två barn föddes i tät följd och de köpte hus. Men bara fem år senare tog lyckan slut.
De hade glidit ifrån varandra och bråkade mesta tiden. Höga lån var ett ständigt argument då han ansåg att hon la för mycket pengar på barnen och hon anklagade honom för att köpa för mycket elektronik.
Eva tog barnen och åkte tillfälligt hem till sina föräldrar medan Markus försökte få huset sålt så att de kunde skiljas även på pappret.
Huset visade sig vara svårsålt och det bestämdes att Eva och barnen skulle bo kvar medan Markus letade efter ett annat boende. Det han gjorde var att tillfälligt flytta hem till mig.
Självklart fick han sova i gästrummet en kortare tid. Det var hans pojkrum som jag hade gjort om till tv-rum och gästrum.
Först tyckte jag även att det kändes ganska mysigt att ha någon hemma att prata med. Min dotter hade flyttat till London och var sällan i Sverige.
Blev helgpappa
Skilsmässan blev lång och utdragen. Eva var så arg att hon bestämde sig för att få ut det mesta möjliga.
Hon försökte stoppa Markus från att träffa barnen och ljög om allt möjligt som skulle få folk att tro att han var en dålig far.
Det bestämdes att han skulle träffa barnen enbart på helgerna och då fick även de tränga ihop sig hemma hos mig. Det gick ju bra en tid, men det håller nu på att bli
