Jag blev störtkär i kor

7 min läsning

Hon har MVG i ko-manikyr och äger en mockrobot som kallas för Big Bajs. Färgklicken och fyrabarnsmamman Emilia Astrenius i Vättlösa är inte som andra bönder. AV: SUSANNE STAMMING FOTO: SUSANNE STAMMING, INSTAGRAM, TT

ROCKABILLYBONDEN EMILIA FANN SITT KALL

Emilia kan namnen på nästan alla 400 kor på gården.

Emilia Astrenius, 33, är rockabillybonden som känner igen nästan alla sina 400 kor och som gärna ändrar den föråldrade bilden av den klassiska bonden som en äldre gubbe i rutig skjorta och med introvert småsur personlighet.

– Jag skulle också vilja att fler unga vågade satsa på här jobbet för det är verkligen roligt och man känner att man gör nytta, säger Emilia.

När hon var liten flyttade hennes föräldrar ut på landet utan någon tidigare erfarenhet av gårdsliv.

– Jag var hästtokig och älskade djur så det var kanske en anledningen till flytten. Att ha grodor i burk räckte inte riktigt. Helst ville jag bli veterinär.

För att börja resan åt rätt håll blev det naturbruksgymnasium med inriktning smådjur.

– Det ändrade jag ganska snabbt när jag fått träffa korna på skolan. Jag blev störtkär kan man säga och bestämde mig för att bli kobonde, ler Emilia.

När Emilia berättade om sina nya planer för sin mamma så fick hon stöttning till 150 procent.

– Var det inget annat, sa hon.

Kor är koola

När hon väl bytt till jordbruksinriktning kände hon sig hemma och hon gick alla kurser som fanns med någon anknytning till kor, till och med ko-manikyr.

– Jag fick MVG där, skrattar hon.

– Det är kul att fixa med klövarna så de blir fina.

Efter utbildningen 2008 gick hon vidare till att jobba som avbytare på olika gårdar.

– Det var verkligen en fantastiskt bra skola. Det fanns något nytt på varje ställe. Alla har ju sina egna sätt att göra saker som fungerar för deras djur och gård. Det kunde vara allt från 25 till 120 kor och bara det gör ju skillnad. Jag hade jätteroliga år.

Trots att hon verkligen trivdes med att vara avbytare så fanns det en stor nackdel med jobbet och det ville hon ändra på.

– Jag ville lära känna varje ko, ha en personlig kontakt med djuren och det gick inte när man flyttade runt. Då kände jag att det behövdes en egen gård, men det är svårt när man inte har en anläggning att ärva eller massor med pengar, säger Emilia.

Tog över gården

Att det till slut skulle lösa sig var något av en slump för 2013 kom hon s


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar