Agnes Dahlberg har blivit övergiven av tre mammor. Efter många års sorg och besvikelse upptäckte hon en metod för att förlåta. – Det blev som en ny början, säger hon.
AV: LINDA WIKTORSSON-LÅNG FOTO: LINDA WIKTORSSON-LÅNG, PRIVAT
Agnes blev lämnad av tre mammor
När Agnes Dahlberg var ett litet spädbarn lämnades hon utanför ett barnhem i en av de större städerna i Sydkorea. Året var 1971 och några månader senare adopterades hon till sitt nya hemland. Men redan efter ett par år separerade adoptivföräldrarna och adoptivmamman flyttade till USA.
Agnes blev kvar med sin adoptivpappa och det skulle dröja några år innan hon träffade sin adoptivmamma igen.
– Det blev bara sporadiska möten med min adoptivmamma genom åren. Det gick många år mellan de få gånger jag fick träffa henne, och då endast korta stunder. När min adoptivpappa gifte om sig fick jag min tredje mamma. Jag var fyra år när de träffades, berättar Agnes eftertänksamt och tar en klunk av sitt förmiddagste.
Hon sitter i sitt mottagningsrum på Södermalm i Stockholm, som finns i samma hus som hon bor i. Insiktsfullt berättar hon om livet som på nytt skulle visa sig bli omvälvande för henne. Om hur hon som dryga tioåring fick uppleva en flytt till Japan. Det var ett helt nytt sammanhang, efter att ha levt sina första tio år i en europeisk miljö.
– Jag sattes på en internatskola när vi kom dit. Det var tufft. Det fanns ingen förståelse för mina känslor och tankar.
Saknade trygghet
Det nya landet med en okänd kultur, tillsammans med upplevelsen av att bo på en internatskola mot sin vilja, ledde till att Agnes kände sig ensam och vilsen. Lämnad.
Efter två år flyttade hon hem från skolan, men det kändes främmande.
– Det saknades trygghet och förståelse.
Efter gymnasiet lämnade Agnes Japan. Hon flyttade till USA för universitetsstudier. Det blev en ny början, som hon säger, men inflikar samtidigt:
– Det var heller inte helt lätt att stå på egna ben, i ännu ett nytt land.
Psykologistudierna i USA följdes senare av studier i samtalsterapi i Sverige. En röd tråd i livet har varit att förstå människor, också för den egna utvecklingen.
För Agnes har det varit viktigt att komma underfund med varför vi människor är som vi är, och varför och hur vi påverkas av vår barndom, uppväxt och våra erfarenheter.
En til
