Sophia undervisar i det hotade språket umesamiska vad händer om språket försvinner?

Sverige har flera minoritetsspråk på Unescos lista över hotade språk i världen. Umesamiskan, tillsammans med pitesamiskan, är ”kritiskt hotade”, vilket betyder att det mestadels är den äldre generationen som pratar språket, och det delvis och sällan.

Umesamiskan talas enligt Unesco av bara cirka 100 personer, varav en av dem är Sophia Rehnfjell, 42, i Vindeln, Västerbotten.

Hon pratade inte umesamiska hemma, mer än när hon och hennes pappa använde enstaka ord vid skötseln av familjens renar. Hon vill ändå kalla umesamiskan sitt modersmål, eller sitt hjärtats språk.

– Ett modersmål är egentligen enligt svenskan att föräldrarna pratar det. Men det är många inom Sápmi som kallar modersmål sitt hjärtats språk, sitt förfäders språk. Jag skulle kunna säga att det är mitt modersmål, men samtidigt inte eftersom min pappa inte pratade det med mig.

Sophias mamma, som tyvärr inte finns med längre, talade inte heller umesamiska med henne. Däremot kunde Sophias morföräldrar det, men ville inte föra språket vidare till dottern på grund av assimileringen mot samer, som pågick ända in på 1960-talet, och kanske längre än så.

– När mamma kom in i rummet bytte de språk.

Som vuxen frågade Sophias mamma sin mor varför de gjorde så, varför hon inte fick lära sig språket.

– ”Jag ville inte barnen oväl”, var svaret hon fick. De ville verkligen att de skulle passa in, inte bli retade och mobbade och få skit för att de var samer.

– Det var riktigt hemskt att man tänkte så, säger Sophia, som i dag återtagit sitt hjärtats språk.

Blev besatt

Som så många andra började hon fundera över sin bakgrund när hon själv fick barn. Då kunde hon bara ord som hör till renen och renskötsel på umesamiska.

Hon insåg ganska snabbt att det var otroligt svårt att börja nysta ett språk som knappt existerar. Det fanns inga böcker och som nybliven småbarnsmamma var tiden det största bekymret.

Så hon ansökte om ett bidrag för att återta ord och uttryck inom