Efter några år med mitt drömjobb började jag känna mig oförklarligt trött och drog mig för att gå till kontoret. Men jag fattade inte varför, jag älskade ju mitt arbete ...
Jag arbetar som redaktör på en mindre kulturtidskrift och eftersom skrivandet är min största glädje i livet kan man säga att jag faktiskt haft turen att få arbeta med min hobby.
Under många år frilansade jag som skribent åt olika tidningar och det trivdes jag också bra med, trots att inkomsterna ibland kunde vara ojämna – och ibland närmast obefintliga. Det innebar en del uppoffringar, det ska man inte sticka under stol med.
Jag kunde till exempel aldrig ha bil, och att åka på semester med barnen var inte att tänka på. Många månader fick jag kämpa för att få ihop till hyran och jag minns julhelger då jag inte hade råd att köpa julmat, eller julklappar till mina barn.
Men på något sätt har det alltid löst sig ändå. Jag blev en mästare i att koka soppa på en spik, om man får uttrycka sig så. Jag lärde mig använda det jag hade hemma i kyl och skafferi, och jag lärde mig hushålla med resurserna.
I stället för att semestra på Kanarieöarna eller i Thailand semestrade barnen och jag hemma när de hade sommarlov – fixade picknick, filmkvällar eller tog sena kvällsdopp i den närliggande sjön. Och mina ungar har vuxit upp till självständiga och positiva människor som ser tillbaka med värme på sin barndom trots att de på många sätt hade det materiellt sämre än sina kompisar.
När jag till sist sökte och fick fast arbete som redaktör var barnen redan utflugna och stod på sina egna ben. Jag hade bytt vår trea mot en etta, för att minimera mina utgifter, och jag klarade mig egentligen väldigt bra. Men det lockade mig att slippa jaga efter uppdrag, att få en fast summa pengar på kontot varje månad, och när jag dessutom fick löfte om att få arbeta hemma ett par dagar i veckan om jag så önskade så var saken klar.
De första åren gickjobbet galant. Jag trivdes jättebra med den lilla redaktionen, en layoutare och en ekonomiassistent som båda arbetade deltid, och vårt kontor låg i en trevlig del av stan, på gångavstånd från mitt hem. Jag älskade verkligen mitt jobb, och var på kontoret varje ledig stund.
Mina kollegor sa ofta till mig att jag borde lugna ner mig lite – vara ledig någon gång – men varför skulle jag vara det? Jag blev bara rastlös av att vara hemma, jag älskade
