Elisabeth har många gånger i livet känt på sig vad som ska hända. När hon drömde om cancer flera nätter i rad blev hon orolig.Tack vare sanndrömmarna sökte jag hjälp i tid. Drömmarna räddade mitt liv.
AV: STINA HELMERSSON
Elisabeth varnades om cancer – i sömnen
Elisabeth Brolin, 56, bor på en gård i Färlöv i nordöstra Skåne med sin man Bengt. De två barnen, 25 och 27 år, bor i närheten. Hon möter på trappan i stövlar och rejäl jacka.
– Här finns alltid något att göra, så är det på en gård, säger Elisabeth som ständigt är i farten.
Hon gillar fart och fläkt, berättar gärna och har lätt till skratt. På bordet ligger en färgglad vaxduk och det sitter många kom-i-håg lappar på kylskåpet.
– Växter och framför allt blommor är mitt stora intresse och jag trivs med att vara ute i friska luften, arbeta med händerna och påta i jorden, säger Elisabeth som även tar uppdrag inom Farmartjänst.
Elisabeth och hennes man har slutat med mjölkkor för att satsa på växtodling, och det är maken Bengt som oftast sitter på traktorn.
Stor känslighet
Hon har även en stor känslighet och intuition som spelar stor roll i hennes liv. Under årens lopp har hon blivit allt mer tacksam för sina förmågor och ser det som en hjälp.
– Jag upplever ofta närvaro, och när det är riktigt stökigt och väsnas med spökerier här i huset då vet jag att något kommer att hända, men inte alltid vad det är.
– Det bara händer utan att jag styr det, säger hon medan vi sitter och samtalar i det rymliga bondköket Elisabeth pekar mot en dörr:
– En gång öppnades och stängdes den där dörren mellan rummen flera gånger. Sedan såg jag en gestalt med en stor vid kjol skymta förbi, det kändes som ett minne från långt tillbaka och det känns som hon vill oss väl.
Otäcka drömmar
För fyra år sedan hände något. Under flera nätter drömde hon intensivt om cancer som spred sig i kroppen. Först slog hon bort det hela, hon mådde ju bra och var pigg och jobbade och tränade som vanligt.
Men veckorna gick och drömmen envisades med att komma tillbaka igen och igen och den blev allt starkare. Till slut kom drömmen upp i hennes medvetande även på dagtid. Då kände hon instinktivt att nu måste något göras.
Men att kontakta vårdcentralen och säga att man tror att man har cancer utan någ
