För att få ut så mycket som möjligt av din köksträdgård finns det några knep som du inte bör missa. På Ängås trädgård odlar man med växtföljd och låter även människor hitta lugnet och arbetsträna i den vackra miljön.
TEXT MALIN HEFVELIN
Ängås trädgård är en bondgård med anor från 1600 talet. Här finns många gamla fruktträd och ett parkliknande område med kastanje- och lönnträd. Odlingarna omfattar drygt 200 kvm och två växthus. Odlingarna skiljer sig från år till år men består av basgrönsaker som potatis, morötter, lök, kål och sallad. I de två växthusen odlar man bland annat tomater och gurka.
I och med att odlingarna är kravcertifierade så tillämpar man växelodling här. Växtföljd, eller växelbruk är andra ord för samma sak.
Anne Pukari är trädgårdsmästare på Ängås:
– Växelodling innebär att man roterar grödor i köksträdgården så att en och samma grönsak inte kommer att växa på samma plats år från år, förklarar hon. När samma växtslag odlas på samma plats under flera år uppstår det som brukar kallas jordtrötthet, samtidigt som skadegörare och sjukdomar som är växtspecifika växer till i jorden.
FEM VÄXTGRUPPER SKA ROTERAS
Anne berättar att vissa grönsaker är det inte så noga med, medan andra kan ge problem i jorden om de odlas år ut och år in på samma plats.
– Olika slags sporer och bakterier som lockas till en viss typ av grönsak, kan få fäste i jorden och kan bli svåra att få bukt med. Följden blir sämre odlingsresultat och svagare och sämre utvecklade växter.
Det gäller framför allt fem olika grupper av huvudgrödor: kålväxter, lökväxter, potatisväxter rotfrukter och baljväxter. De fyra första påverkar jorden negativt på lite olika sätt och bör roteras för att minska påfrestningen på jorden.
Baljväxter bör också roteras, men av motsatt anledning. Bönor och ärter bidrar positivt till jordmånen genom att fånga upp kväve ur luften som de transporterar ner i backen. Kväve är ett viktigt näringsämne, och baljväxterna gödslar jorden bara genom att växa.
Ytterligare en fördel med växelbruk är att olika växter bearbetar jorden på olika sätt. Några har djupgående rötter medan andra är ytliga, vilket gör att de gräver och luckrar upp jorden på olika nivåer.
En växtcykel på fem år är lämpligt, då får varje växtplats ta del av alla
