Snöröjarmonstret

Bakom portarna till det privata Åse Traktormuseum i Jämtland finns många godbitar. Fast frågan är om inte snöröjarmonstret BM 20 med storkäftad, ilsket röd, frontmonterad snöslunga står i en klass för sig.

– Jajamän, begreppet snöröj får en ny innebörd, säger muséets ena ägare Hans Åsling med ett skratt.

Sedan börjar Hans berätta storyn om den gröna snöröjarkungen som startade med att en innovativ herre vid namn Janne Lundberg, bosatt i Ocke inte långt från muséet, fick en smart idé när han började tröttna på att skotta sin egen kilometerlånga väg. En snöslunga till traktorn, det var vad han behövde. Fast att köpa en gick ju inte, för i början av 1960-talet tillverkades inga som gick att koppla direkt till en traktor. Så skulle det bli någon fick han tillverka en själv.

– Janne jobbade då vid SH-Mekan, ett litet innovativt verkstadsföretag här i länet. Och där började han arbeta med snöslungan vid sidan av det ordinarie jobbet. Även verkstadsägaren tände på idén att göra en snöslunga. Eftersom han anade en marknad lät han Janne få det material han behövde, säger Hans och beskriver resultatet som imponerade.

Dubbla skruvar och kraftig separat slungfunktion gav snöslungan oanade resurser. Med hydrauliska styrningar av nivåreglering, frontlyft och utkastartorn fick den extra allt.

– Den färdiga slungan satte han på en fotogendriven äldre Farmall. Det visade sig snabbt vara mindre smart. Janne har berättat att om det var mycket snö kunde Farmallen sörpla i sig uppåt fem liter bränsle – per snöröjd kilometer. Så en kraftigare traktor blev helt nödvändig, säger Hans.

Det var då den dök upp, den gröna BM 20:n. Med mindre än 15 år på nacken redan betraktad som värsta antikviteten och praktiskt taget osäljbar.

– Orsaken var tändkulemotorn. När dieslarna kom blev tändkulorna hopplöst omoderna.

Så Janne fick traktorn, som bara haft två föregående ägare, till skänks.

Men innan den kunde bära slungan krävdes en motorrenovering. Och den gjorde han själv. Hur