Det finns elva kungliga slott i Sverige laddade med månghundraårig historia, praktfulla porträtt och antika möbler, de flesta av dem är periodvis öppna för allmänheten. Men kung Carl Gustaf trivs bäst i ett slott som varken är kungligt eller öppet för nyfikna, eller ens särskilt gammalt; Det är nog just därför han trivs allra bästa på det slottet, Stenhammar, i hjärtat av Södermanland, nära Flen. Där skulle han helst bo hela tiden. Rent formellt arrenderar kungen slottet och dess 2000 hektar mark. Arvodesumman är bara 1000 kr per år. Det som ytterligare gör egendomen attraktiv för kungen är att där bedrivs modernt skogs- och jordbruk i nära sammanarbete med Uppsala lantbruksuniversitet. Jordbruk och skogen är kungens största privata intressen. Kungen och drottningen isolerade sig faktiskt just på Stenhammar under den långa covid-krisen.
Slottet har sina rötter i 1300-talet och ägdes under seklernas gång av olika adelsfamiljer som förändrade huvudbyggnaden många gånger. Dess sista ägare var hovmarskalken Robin von Kramer, som avled barnlös och år 1903 förklarade i sitt testamente att slottet skulle tillfalla svenska staten men kunde arrenderas på livstid av en manlig arvinge ur huset Bernadotte, helst av en som är både tronarvinge och hertig av Södermanland. Den förste som uppfyllde kraven var Gustaf V:s son prins Wilhelm. Prinsen bodde där ända till 1965.
Wilhelm förvandlade Stenhammar till ett kulturellt och litterärt centrum. Prinsen var själv en framstående författare och filmare. Samtidens största svenska och många utländska författare samlades på Stenhammar för samtal
