AMINA DJEMILI / chefredaktör
HEJ! DET HÄR ÄR ETT BREV till mitt semesterjag, till den person jag antagligen är, eller är i full fart att bli när det här numret kommer ut. I skrivande stund står nämligen försommaren i full blom och Stockholm är nästan äckligt fint, som en karikatyr av en prunkande försommarstad. I sådana stunder är det lätt att låta sig svepas med, att förblindas av drömmen om den oändliga, ljuvliga sommaren som komma skall. En sådan med 25-gradig medeltemperatur, ohämmat skinande sol och lyckliga (ja, bara lyckliga) barntjut som bakgrundssorl.
I juni är det dessutom lätt att föreställa sig att de många bilfärderna genom landet ska ackompanjeras av lagom trixiga frågesporter och intressanta sommarprat. Att växterna på verandan stadigt kommer att malla sig och att utemöblernas fina dynor kommer hålla sig just där. Det lilla stenstillebenet lämnas så klart orört och fruktfaten förblir ständigt dignande.
Med det här brevet vill jag säga till dig, kära semesterjag som nu står med facit i hand, att det är okej att semestern blev precis tvärtom. För visst är det väl just det som högsommar och ledighet handlar om? Att släppa kraven om perfektion och i stället tagga ner. Att följa strömmen och att ta dagarna på volley. Det blir stökigt i trädgårdar och på verandor. Dynor huller om buller och godispapper och blöta baddräkter på studsmattorna. Från bilbaksätet hörs mest gnäll och tjafs. Även där ser det ut som skit. Visst fan regnar det. Om den där värmeböljan kommer tillbaka vet ingen. Kristallklart är dock att allt är som vanligt och att både mentala och fysiska urladdningar är hälsosamma. I kaoset finns (i alla fall då och då) tid för annat, inte minst för slöläsning av magasin som det här, där "lyckliga människor" visar upp sina vackra hem och vi på redaktionen guidar till bohochica sommarstilar. Varsågoda att irritera er! Men också varsågoda att inspireras. För det är i tillbakalutat läge som tankarna börjar snurra – och kreativiteten väcks. Så kära se
