Hanna Hansdotter rör sig i gränslandet mellan brutalt och dekorativt – den maffiga Rocky baroque-vasen är inget undantag.
Text Frida Lagerblad Foto Studio Kleiner
En klassisk kolonn, men gör den punk. Glaskonstnären och formgivaren Hanna Hansdotter tycks ha gjort det till sin personliga uppgift att bryta mallen. Ett kall som bokstavligen format hennes kollektion Rocky baroque för Kosta Boda. En serie glas där monumentala linjer bryts av råa ytor. Ett gränsland där bruksföremål och skulpturer möts i distinkta former, för det är där Hanna Hansdotter verkar trivas bäst. När man tar fram en ny gjutform – och inte heter Hanna Hansdotter – försöker man dölja formens delningslinjer, för att få ett så sömlöst föremål som möjligt. Här har ambitionen varit den motsatta, delningen har i stället förstärkts och blivit en del av uttrycket.
»Min utgångspunkt är ofta en idé om ett koncept, inte en vision av hur slutresultatet kommer se ut. Jag fokuserar hellre på att skapa ramar för själva produktionen, då kan man ha ett öppnare sinne för vad som händer sedan. Jag ville ha en industriell ingång i den här processen och funderade på hur det skulle gå till, när jag hittade en gammal fräs från 1930-talet i Kostas grafitverkstad. Med hjälp av den, och mekanikern Esa, tillverkade vi formerna. Sedan karvade jag ur dem för hand och när vi hällde ner glaset hade processen också haft sin estetiska prägel.
« Kollektionen Rocky baroque skapades redan 2018, samma år som hon höll sin första separatutställning på CF Hill i Stockholm. Vasen utgör kollektionens andra kapitel, det första innehöll en trio ljusstakar som lanserades förra året. Vasen har samma djärva uttryck, men volymen har skruvats upp och nått full effekt. Att det blev just glas för Hanna Hansdotter var en ren slump. Hon var 24 år och jobbade på en bensinmack i Oslo när hon en dag var på besök i sin mammas sommarstuga.
»Mamma tittade på mig och bara: ›Hanna, nu måste du göra någonting med ditt liv.‹ Och hon hade rätt. Jag hade ingen riktning och levde ett ganska stökigt liv i Norge. Men när hon sa det satt vi framför tv:n och ett inslag om Kosta glasbruk, så jag bara ›Okej, då gör jag det där.‹ För jag tänkte, det är väl bara att bestämma sig för något. Och jag hade redan fattat att jag behövde göra någonting där jag får jobba med händerna, en akademisk utbildning kändes ald
